När Katrineholms-Kuriren kommer på besök sitter åtta damer vid ett långt bord i lokalen som ligger i anslutning till äldreboendet Igelkotten. Ute är det snöglopp och mulet. Inomhus är stämningen varm och familjär.
Denna anhalt i veckan är viktig, det är de närvarande eniga om.
‒Det gör att man gör sig i ordning och går ut i sånt här väder. Annars går man inte ut, säger Margareta Thorsén.
Framför henne på bordet finns det inget handarbete, som en del andra har.
Intill Margareta sitter Ewa Eriksson. Hennes korsstygnsbroderi med Nalle Puh och hans vänner består av många stygn, och är snart färdigt.
‒Jag tycker det är straffarbete, säger Margareta Thorsén.
Samspråket svänger mellan allvar och lättsamhet. Träffen är ett tillfälle att ventilera sådant som man kanske går och mal i egna tankar, och som kan kännas lite lättare när man har fått prata om det. Till exempel om man vågar gå ut om kvällarna.
‒Det är ju trevligt att komma hit. Alltid positivt att komma ut och prata med andra, säger Anna-Stina Björkholm.
Hon har inget handarbete med sig.
‒Jag brukar lösa korsord och prata. Det kan man också göra. Man gör vad man vill här. Nu får vem som helst som är trevlig komma hit. Man behöver inte längre vara med i någon förening, säger Anna-Stina.
Ett antal föreningar har verksamhet i Linnégården, och onsdagsträffarna började med Reumatikerföreningen för ett antal år sedan. Numera är det fritt fram för den som vill söka upp gemenskapen en onsdagseftermiddag.
Sonja Wester står för det mesta för kaffebrödet.
‒Jag bakar, det är min sysselsättning. När jag känner mig ledsen eller orolig, då bakar jag, säger hon.
Denna onsdag serverar hon rulltårta med äppelmos, eget äppelmos.
Lilian Lundén stickar. Det ska bli tofflor. Hon har sju barnbarn och ett barnbarnsbarn, berättar hon.
Lokalen är bra, ljus med sina många fönster, och på nedre botten, konstaterar damerna.
Även herrar är välkomna, men sällsynta, på dessa träffar.
Att ha något som gör att man tar sig ut är välgörande, framhåller Anna-Stina Björkholm.
‒Jag tror att det är lätt att komma in i den där trallen att man blir hemma om man inte har någonting, säger hon.
Ett par timmar eller så brukar träffen hålla på.