"Denna bok tillhör A H Andersson Brunnsgatan 20 Katrineholm". Så står det på första sidan i den bok som Tore Dahlin, bosatt i Valla, har i sin ägo. Den som fyllde sidorna var Tores morbror, August Hjalmar Andersson.
Bland siffror och sirliga bokstäver skymtar lite av livet som det kunde te sig i den lilla nya staden, både före 1917 och åren efter in på 1920-talet.
‒Min morbror August Hjalmar Andersson var grundläggare. Då göt man inte grunder, man byggde dem av sten. Stenmuren på Hantverkaregatan i backen vid Gröna kulle ska han ha gjort, berättade Tore Dahlin när han kom in till Katrineholms-Kurirens redaktion med den svarta lilla anteckningsboken som inte är mycket större än en plånbok.
August Hjalmar Andersson var bror till Tore Dahlins mor. Syskonen var tio till antalet.
På bokens första sida har ägaren skrivit sitt namn och sin adress. I andra änden finns noteringar med början 1910: vad August Hjalmar tjänade månad för månad, i januari 63.60.
Vad hans arbete bestod av finns inte beskrivet. Däremot finns uppgifter om byggnader:
"År 1917 byggdes 26 st bostadshus för Kulagers räkning väster om Skogåsen intill Järnvägsbron."
"År 1917 blev Nya gjuteriet tagit i bruk blev omedelbart sålt till Pump-Separator i Stockholm."
"År 1917 blev Hemgården färdig men var ju delvis tagen i bruk under 1916."
"Söndagen den 20 feb. 1921 vigdes Katrineholms barnhem in för en kostnad av 62000."
Under rubriken Minneslistor finns anteckningar av olika slag:
"Den 1 oktober 1913 köpte Bagare Franke gården 20 Storgatan. Den 11 samma månad fick vi Elektriskt ljus samt ny plåt på diskbänkarna."
"År 1915 den 6 februari utbröt Eld i snickerifabrikens skjul. Det börga brinna vid 4 tid på morgonen. På morgon vid 9 tid var elden begränsad. Den hade då förstört värden för 140 tusen."
"År 1915 den 6 Augusti fyllde Putsaren Adolf Pettersson 50 år. Han fick ett guldur med kedja af sina venner å kamrater vilka samtliga voro inbjudna till supé i hans hem samma dag i lägenheten Marialund vid Norrmalmsgatan N 19 Katrineholm."
Första världskrigets utbrott finns omnämnt i en lista av länder som förklarat Tyskland krig. Allvaret framstår i August Hjalmar Anderssons noggranna listning av land, datum och år med Ryssland först, den 1 augusti 1914, följt av Frankrike den 4 augusti och England samma dag, följda av flera. Han har även noterat avbrutna diplomatiska förbindelser under krigsåren.
Från 1916 finns anteckningen "År 1916 i augusti fick vi sockerkort av Livsmedelsnämnden. I november samma år blev det statliga kort över hela landet. Ransonen är 1/4 kilo och individ i veckan."
1917 kom brödkort. "Den 21 april demonstrerade Katrineholms arbetare för mer mat till ett antal av 2000. Sedan blev en hel del demonstrationer i samma riktning."
Kampen för brödfödan gällde inte bara den allmänna tillgången. Att det var ett stort avbräck att bli sjuk framgår av boken.
"Den 18 juni 1927 fördärvade jag mitt knä vistades på sjukhuset i 59 dagar. Fick behandling i 40 dagar ljus och masage."
En sjukkassa finns omnämnd, liksom ekonomisk hjälp från Elin, en dotter som emigrerade till Amerika 1903.
August Hjalmars hustru genomgick två operationer, som utfördes i Flen 1916 och 1922. "År 1916 måste Mina till Flen för sitt bröst. Den 25 Maj opererades hon, den 30 juni kom hon hem dock inte full läkt, kosta 26 kr. Har fått behandling med Röntgen 10 gånger sammanlagd kostnad 103 kr."
Den ensamma noteringen "Min hustru dog den 14 Nov 1924 kl 0.45 på morgonen", fäster förlusten på pränt.
1927, då August Hjalmar skadade sitt knä, var året då Tore Dahlin föddes.
‒Efter skadan jobbade han inget mer, säger Tore, som minns sin morbror.
‒Jag var elva år när han dog 1938.
På frågan av vad han minns säger Tore:
‒Ja, han blev änkling. Sen kom en ogift syster till honom och hushållade, Emma. De var alltid på jul i mitt barndomshem, bägge di där. Han var väl som folk är mest. Jag minns honom som smal, han var lång, men han var kraftigare; han gick under namnet Stor-Anders här i stan. Jag minns han satt där på bänken utanför där de bodde, på Brunnsgatan 20. Det var en gammal träkåk, den rev de sen.
‒Det är nog inte så många som har skrivit så mycket dagbok som han gjorde, säger Tore Dahlin.