Som trillingar är de vana vid uppmärksamhet. De har varit med i Katrineholms-Kuriren både när de fyllde 20, 30, 40 och 50.
Stefan, som är storebror i sammanhanget, tar emot hemma hos sig på Nyhemsgatan, och bröderna Krister och Göran bänkar sig vant vid köksbordet. De är födda en timme efter Stefan, med bara en minuts mellanrum.
‒Vad mamma har sagt så visste hon bara att det var en. När de lyssnade hörde de bara en, berättar Göran.
I familjen finns också en äldre bror, och så kom det tre till i ett oväntat huj. De två yngsta har varit mycket lika varandra i alla år.
‒Folk tar fel på oss än, det begriper jag inte. Jag säger hej, fastän jag inte vet vem det är, säger Krister.
En knäledsoperation skjuter på födelsedagsfirandet, men när Krister hämtat sig från den ska bröderna fira sin 60-årsdag. Det blir hemma hos Stefan den 20 maj.
‒35 personer har vi räknat med om alla kommer, säger Stefan.
Säkert blir det firande före dess också, men om det vet trillingarna inte så mycket.
De växte upp i Strångsjö med en mamma som var ensamstående och som jobbade med affär och chark.
‒Det var en bra uppväxt. Det var ett litet samhälle, gjorde man något bus så visste alla om det. Vi var ute, det var ju annorlunda, nu sitter ju alla inne framför datorn, säger Stefan.
Idrott var det man kunde hålla på med, konstaterar han. Bröderna spelade bandy och fotboll i Ändebol. Intresset för idrott är fortfarande stort, mest på tv.
1974 började de alla tre jobba på SKF. Stefan och Krister är kvar där än. Göran är sjukpensionär.
‒Jag är stelopererad i ryggen. Det är som det är, det finns de som har det värre, säger Göran.
Han håller liv i jargongen bröderna emellan, Krister ligger inte långt efter, och Stefan gör inspel. Enligt utsago är "tugget" lika med SKF-jargong.
När det handlar om ishockey håller Krister på Leksand, Göran på HV och Stefan på Brynäs.
‒Vi vet ju vilka som är bäst, säger Stefan.
Innan intervjun är slut och det ska fotograferas konstaterar storebror Stefan:
‒Det är som det är i världen nu. Vi får vara glada att vi har det bra, alla i familjen. Och så får vi hoppas att du, eller ni, kommer tillbaka om tio år.