På Sandbäcksgården leder Catarina Sundin två körer, och i Julita en. Det är också medlemmarna i Julita som tycker att Catarina är en riktig solstråle. I nomineringen står det bland annat "hon sprider sån glädje runt sig som smittar av sig på oss andra i kören. Hon har utvecklat oss massor!"
Uppskattningen är ömsesidig. Och Catarina vill gärna lägga till att den sociala biten är stor i kören.
‒Vi skrattar väldigt mycket tillsammans. Det är högt och lågt, sorg och glädje. Vi är ett sammansvetsat gäng.
Under sju år har Catarina åkt till Julita en gång i veckan för att träna med Julita kyrkokör, som fyller 100 nästa år. Åldersmässigt är det stor bredd bland deltagarna, från 25 till 90 år, men de flesta, 18 av 20, är kvinnor.
‒Kören behöver verkligen fler män.
I tisdags var det första körträffen för hösten.
‒Vi får en ny präst i Julita om två veckor som kören ska vara med och välkomna. Jag introducerade ett helt nytt stycke, annars var det sånt de sjungit förut.
Sedan kommer det vara 100-årsfirandet som står i centrum för kören. En miniturné i sörmländska kyrkor är under planering, liksom en körkonsert i stort format tillsammans med kyrkokören på Norr i Katrineholm som också fyller 100 år.
Som kantor i Katrineholmsbygdens församling med musikaliskt ansvar för Julita och Sandbäcksgården håller Catarina i babysångsgrupper, spelar på sångstunder, har elever i tvärflöjt, sång och piano, deltar i konfirmandarbetet och spelar vid gudstjänster, begravningar och bröllop.
Trots att det var det berömda bananskalet, och påtryckningar från lärare, som gjorde Catarina Sundin till kantor har hon aldrig ångrat sitt yrkesval.
‒När jag fick mitt första jobb tyckte jag det var så fantastiskt kul, så mycket roligare än vad jag hade drömt om. Planerna på att plugga vidare la jag på hyllan.
Catarina bor med sin familj, make, dotter 18 år, son 15, i Forssjö. Till Katrineholm kom Catarina, som ursprungligen är från Deje i Värmland, genom kärleken för 20 år sedan.
Musiken, speciellt sången, har följt Catarina genom livet. Även om ingen i hennes släkt musicerade så fanns det musik i hemmet.
‒Mina föräldrar älskade att dansa och jag lärde mig att dansa genom att stå på pappas fötter. Till Vikingarna. Jag kan många av deras låtar.