Bowlingen kom till Stefan Erikssons liv när han var elva år gammal. Han fick upp ögonen för sporten när han en dag följde med sin pappa som bowlade. Sedan dess har han spelat och tävlat i många år och är i dag styrelsemedlem i Vingåkers bowlingklubb. Hemma i huset i Vingåker har han tolv olika klot som ger olika typ av skruv på bowlingbanan.
– Man kan jämföra bowling med golf, det är lite lika sporter om man ser på hur bollen rör sig. Dock finns det inte lika många bowlare som golfare, vilket är synd, säger han.
Stefan Eriksson blev nominerad av sin vän och medspelaren Göran Johansson, som är ordförande i klubben, med motiveringen att han är en lojal vän både på och utanför planen, med ett gediget engagemang för klubben.
– Jag blev väldigt glad när jag fick reda på att jag var nominerad. Jag kunde nästan gissa att det var Göran som låg bakom det. Vi är ett tight gäng på 25 personer som alla kämpar för klubben. Jag försöker göra det lilla extra för att samla in pengar, varje år anordnar jag en strandstädning som vi tjänar ihop pengar på. Det är inte gratis att bowla, att åka runt till olika turneringar och matcher kan bli dyrt, säger han.
Stefan Eriksson har spelat hela livet, förutom ett uppehåll som höll på nästan tio år. Det var när sonen Marcus föddes. Men när de skulle hitta en sport för Marcus, fastnade även han för bowlingen, och far och son kunde börja spela tillsammans, i samma klubb.
– Bowlingen har gjort att vi kommit varandra väldigt nära, vi delar intresse och åker på matcher på helgerna. Vi vann Metall-SM i Hedemora för ett tag sedan som är en tävling för alla metallarbetare. Vi är båda riktiga vinnarskallar, säger Stefan Eriksson.
Förutom Bowlingen har Stefan Eriksson ett annat stort intresse, han och familjen har två stycken Whippethundar som han fick av sin syster. Han både ställer ut hundarna och tävlar med dem i lure corsing, en tävling som ska efterlikna harjakt.
– De blir helt galna när vi kör lure corsing, de älskar det verkligen och ger allt, berättar han.