Så här berättar han själv i en skrivelse om sitt liv och familjens bakgrund.
"Jag föddes i Nastola i närheten av staden Lahti i Finland av svenska föräldrar. Min far gick 1910-11 på Kolleberga skogsskola i Skåne och utbildades till skogvaktare.
Vid den tiden väcktes hos många folk som levde under tsarryssland en längtan att bli en fri nation, ex. baltiska stater, Polen med flera.
Men yrkesfolk saknades på många ställen. Då gick man till grannländerna i Europa och värvade. Det kom trädgårdsmästare från Danmark, mejerister från Holland, glasbruksarbetare och skogsfolk från Sverige.
Och min far sökte sig till Finland. Där träffade han en glasbruksfamilj från Kosta i Sverige. Där fanns en giftasvuxen dotter som sedan blev min mor.
Så levde familjen där under många år. Barnen gick i finskspråkiga skolor, blev tvåspråkiga. Tills Finland fick fred 1944 och tvingades till en dyr fred mot Stalins Ryssland: att avstå Karelen. Många karelare ville inte bli under ryskt herravälde utan flyttade västerut till Finland.
Det blev ont om bostäder och utländska medborgare ombads att lämna landet. Så kom vår familj efter det att leva i exil i 33 år.
Jag, Erik Gotthard, gick folkhögskolekurser och Bjärka-Säby skogsskola 1958-59, därefter anställning i Fiskeby AB i Norrköping. Senare till Nordiska museets egendom i Julita.
Nu bor vi, min hustru Birgit och jag, på äldreboendet Almgården i Julita. Vi har varit gifta sedan 1951, således i 67 år.
Mina intressen: jakt, hundar, i ungdomen viltuppfödning."
När Erik Gotthard jobbade som skogvaktare åt Fiskeby var det med placering i Hällestad i norra Östergötland. Då kom många finska skogsbönder och skogsarbetare till Sverige, och Erik Gotthards finska språkkunskaper kom väl till pass.
1976 sökte han tjänst på Julita gård, och flyttade till bostället vid Nybble. Han slutade 1993, 65 år gammal, och blev avtackad av Nordiska museet.
På frågan hur livet har varit säger Erik Gotthard:
‒Det har varit rätt så omväxlande. Det har varit bra.