Att tiderna var annorlunda framgår på många sätt i de tidningsklipp och andra efterlämnade papper som Annika Petersson i Katrineholm har i sin ägo. De har tillhört Gustaf Olsson från Ramsta i Floda.
– Min mamma var anställd hos honom. Det är därför jag har dem, förklarar Annika Petersson.
Gustaf Olsson kom från en småbrukarfamilj. Han satt i riksdagen i många år för det liberala partiet. I Floda kallades han allmänt för "Riksdagsman".
– Han skötte om allting i Floda.
Gustaf Olsson hade ett högt anseende. Hans grav på Floda kyrkogård är numera kulturmärkt.
År 1921 var han i sin krafts dagar. Så här berättade han själv i ett resebrev till Eskilstuna-Kuriren om sin upplevelse av det nymodiga färdmedlet bil:
"Bilen, detta moderna fortskaffningsmedel, gör en långresa på landsbygden lätt och angenäm. De politiska talarna, som nu strax före valet, genomkorsa landet, veta också att begagna sig av detta fordon i stor utsträckning. Undertecknad som för det liberala partiet den 16:e d:s började en föredragsturné genom norra Sörmland, har också använt sig av detta fortkomstmedel, som förkortar vägen och gör det möjligt att besöka i kommunikationshänseende vanlottade bygder.
Från Ramsta gick färden per bil till Hjälmaresund. Tre mil på en timma."
En färjkarl färjade Gustaf Olsson över sundet, och Olsson gjorde reflektionen att "ett brobygge där inte skulle möta allt för stora svårigheter". Färden kostade fem öre.
Gustaf Olsson ägnade dagen åt att träffa småbrukare. "Jag tänkte, när jag såg dessa välskötta småbruk: 'Tänk om all Sveriges jord vore så väl odlad och brukad, då skulle här bliva ett rent himmelrike.' Talet om att storjordbruket är absolut nödvändigt för att förse den svenska stadsbefolkningen med brödsäd faller platt till marken", skrev han i sitt resebrev, som publicerades i Eskilstuna-Kuriren den 24 augusti 1921.
Riksdagsman i Floda hade förutom sina politiska talanger en skrivarådra som kom till uttryck även i dikt. Det är målande rader som sätter ord på människors möda och känslan för odlingslandskapet.
En dikt bär titeln "Skogstorparen Vilander".
En vers lyder så här: "När skörden vid torpet av frostnattens härjning så litet av kärna i ladorna ger, han tager från skogen sin torftiga bärgning, och hugger till kolningen mer. Han unnar sig knappt någon ro eller vila, när veden skall huggas och resas i mila. Han ligger i skogen i veckorna tre, att till sina milor i hyggena se."
Annika Peterssons mor Anna var husföreståndarinna hos Gustaf Olsson i många år. När han gick bort 1943 fick hon ta hand om hans kvarlåtenskap. Hon arrenderade även gården Ramsta.
Annika Petersson, 93 år i år, var sju år när hon och hennes mamma flyttade till Ramsta. Hon minns Gustaf Olssons två systrar, och kommer ihåg att de berättade för henne om ett politiskt möte i Floda, dit det kom en kvinnlig socialistpolitiker.
– De berättade för mig att de tog med en granne, för att de trodde att det var farligt. Jag tror att det var Kata Dahlström som var där. Någon såg dem på mötet och berättade för henne vems systrar de var. Hon förklarade att deras bror och hon var vänner, även om de tillhörde olika partier.
År 1943 gick Gustaf Olsson ur tiden. Han blev 75 år.