Efter 25 år som ridlärare tycker Anna Ronach fortfarande att det är lika fantastiskt.
‒Jag tycker inte om mitt jobb, jag älskar det.
Ridning är som en konstform. Man måste vara kreativ, ha tajming och känsla
Sedan tolv år är det på Trolldals ridskola strax utanför Katrineholm som Anna undervisar. Och det är en av Annas elever som nominerat henne till Dagens solstråle. Maria Axelsson skriver bland annat att "Anna är alltid glad och trevlig, inspirerar och pushar".
‒Jätteroligt. Det är ju precis så som jag vill nå fram till mina elever.
När Anna berättar om sitt hästliv är det passionerat. Samspelet med hästen är i fokus. Att vara hundra procent närvarande är en självklarhet.
‒Ridning är som en konstform. Man måste vara kreativ, ha tajming och känsla, säger Anna och lägger till att det självklart även krävs teknik och teori av en ryttare.
Anna tillbringar också en stor del av sin fritid på Trolldal. Där har hon svenska halvblodet Rodwill, Rodde till vardags, uppstallad. Hon är hoppryttaren som sadlade om till dressyr efter en ofrivillig avsittning som skrämde. På dressyrbanorna har det blivit några starter, ekipaget har tävlat upp till och med medelsvåra klasser, men det är framför allt träningen som Anna värdesätter. Utveckling lockar.
‒Nu försöker vi få till galoppombyten. Vi gör dem, men det svajar och trasslar. Men jag vill ha ett mål, sträva mot något.
Och här kommer nörden i Anna in. När hon börjar analysera ridningen, och hur det krävs att man öppnar vissa muskelgrupper för att kunna sitta i perfekt balans mitt över hästen.
‒Samspelet är vad ridning handlar om för mig. Jag lär mig hela tiden.
Hon berättar om ögonblicken, både som ryttare och ridlärare, när alla är synkade. Om kicken det ger.
Förutom familjen, maken Pierre och barnen Albin och Nils, räcker tiden inte till så mycket mer på fritiden. Kultur i olika former lockar, men hinns inte.
‒Jag skulle vilja lämna "hästbubblan" lite oftare.
Flera gånger har Anna gjort försök lämna hästlivet, men det har inte gått. När barnen var små pluggade hon till miljötekniker, men hon har aldrig jobbat som det.
‒Jag har bara arbetat med hästar. Men jag är rik. Rik på möten. Möten med hästar och människor. Det har bidragit till att göra mig mer ödmjuk, och lärt mig att man måste stanna upp och lyssna in andra.