– Jag var 15 år när vi flyttade hit. I augusti har jag bott här i 70 år, säger Elisabeth Johansson.
Hon kom med mamma och pappa till det då expanderande Myresjöområdet i Vingåkers södra del. Hus på hus byggdes och familjen Johanssons var ett av dem.
Pappa var vägarbetare och mamma jobbade på syfabriken Christofferssons.
– Mamma låg på sjukhus när vi flyttade in här. Vi kom från statarlängan uppe vid Åsens gård. Vi hade rum och kök, och vägglöss.
Elisabeth gick på Kyrkskolan.
– Jag var dålig i skolan, så jag fick sitta kvar. Jag fick gå hem till läraren.
Där fick hon extra hjälp.
– Det vart folk av mig, konstaterar hon.
Elisabeth började jobba på Widengrens syfabrik när hon som 15-åring, konfirmationsåldern, slutade skolan.
– Jag gick och läste, och jag fick gå från jobbet och göra det.
Hon hann ha många olika arbetsuppgifter under de femtio och ett halvt år som hon sydde på fabriken, som sedermera kom att heta Ljungströms. Den sista var att sy fast guldet på de militäruniformer som tillverkades.
– Det klarar aldrig jag, sa jag. Men jag satt där sen.
– Sen vart det slut på allting.
Vingåkers konfektionstid var över. Och Elisabeth blev pensionär. Kontakten med arbetskamraterna höll i sig. De brukade träffas hemma hos Elisabeth två gånger om året.
Det är inte så enkelt att klara sig på egen hand. Som pensionär förlorade Elisabeth sin livränta. Då skrev hon till Göran Persson, som bodde i grannskapet under sin uppväxt, till kammarrätten och till Bryssel.
– Då skrev de: "Vi kan inte göra om Sveriges lagar."
Cykel har i alla år varit Elisabeths transportmedel, fram till förra året.
– Nu tar jag bussen ner till Cityhallen, och så får jag ta taxi hem.
Har man hus är det bekymmer med ett som annat, och allt ska skötas.
– Jag har god hjälp måste jag säga.
Snälla människor hjälper till, och särskilt en grannfru.
Efter 70 år på samma ställe är Elisabeth rotad som träden som växer i hennes trädgård.
– Jag har haft det bra här.
Trädgården har varit en lisa.
– Om jag inte mådde bra, då gick jag ut. Då hade jag glömt 'et.
Katten Skrållan ingår i hushållet.
– Nu har jag fått grannens katt. Jag tycker om henne.
Hur födelsedagen ska firas får dagen ge.
– Jag vet inte om det kommer nån. Jo, grannen vet jag, och min kusin.
Året var 1933 då hon föddes.