Ove Pihl är egentligen en storstadsmänniska, som har trivts som fisken i vattnet i New York och Stockholm. Men nu lämnar han ogärna prästgården i Bettna, som han och hustrun Birgitta Önre köpte och renoverade för tio år sedan.
– Vi hade planer på att flytta till New York, men den här gården har slukat hela min uppmärksamhet.
Han har ett remarkabelt yrkesliv bakom sig, som tog fart i New Yorks reklamvärld i början av 60-talet. Och ja, det var precis som i tv-serien Mad Men, berättar han.
– Serien beskriver övergången från en hierarkisk reklamvärld då företagsledarna bestämde och formgivarna satt i källaren, man känner igen sig.
Tillbaka i Sverige startade Ove Pihl på 70-talet den legendariska reklambyrån Falk & Pihl, bokförlaget Atlantis och på 90-talet Page One Publishing. Han omnämns ofta som "den moderna kokbokens fader", förklaringen till det stavas Carl Butlers kokbok från 1974.
– Det var en ny generation på 70-talet, ingen kunde laga mat. Vi ville göra en kokbok där alla texter skrevs stegvis, nästan överdrivet förklarande med tydliga bilder på den färdiga maten. Det blev en supersuccé.
Vad tycker du om reklambranschen som den ser ut i dag?
– Man har ju inte en chans att få tala med kunden en längre stund. Att ha ett etablerat varumärke i dag är en otrolig gåva. På min tid var sidan tre i Dagens nyheter det finaste, där kunde man tala länge till människor om man gjorde det på rätt sätt.
I dag har reklamgurun lämnat annonserna och böckerna bakom sig, och ägnar sig i stället åt vad han kallar den tredje delen av karriären: måleriet. Ett av husen på den gamla prästgården har blivit ateljé. Motiven är inte sällan landskap och horisonter, något det finns gott om på den sörmländska landsbygden.
I Husby-Oppunda kyrka hänger oljemålningen "Molnstod över Husby–Oppunda", som blev det första konstverket som fick ta plats i kyrkorummet sedan 1700-talet.
Hur känns det att fylla 80?
– Ålder har egentligen aldrig betytt något, jag har alltid varit omgiven av yngre människor och inte brytt mig. Nu däremot, har jag fastnat i det här med 80 år, säger Ove Pihl och fortsätter:
– Jag föreställer mig att jag går över en flod och på andra sidan finns ett okänt land. Det är någon form av absolut frihet. Jag tänker också att jag har klarat mig såhär långt, hur fan gick det till?
Det låter inte särskilt vemodigt?
– Nej, inte ett dugg. Jag är snarare optimistisk, det blir ett ännu friare liv. Det är inte långt till Skavsta härifrån, jag kan åka på morgonen och äta lunch i London eller München, det är så lätt att bara göra det.
Hur ska du fira?
– Familjen planerar något tror jag, men jag vet inte vad det blir. Jag ställer upp i alla fall!