Bo-Göran Ring hörde av sig till Kuriren sedan han läst artikeln om Katrineholms snickerifabrik. Fabriken lades ned 1958, och byggnaden revs så småningom. 1969 stod en ny livsmedelshall på platsen. Den som drog i gång verksamheten och drev den i 15 år var Bo-Göran Ring. Numera är han och hustrun Berith bosatta i Vallentuna, där dottern bor, efter många år i Katrineholm.
Bo-Göran Ring började sin bana i Linköping där han är född och uppvuxen.
– När jag var 16, 17 år bestämde jag mig för att jag ska ha en egen affär. Det fanns inget som hette mål då, men det var mitt mål.
Han började som springschas, och förestod så småningom livmedelsavdelningen Juvelen i varuhuset Tre rosor i Linköping.
– En bra livsmedelsavdelning drar folk till varuhuset, framhåller Bo-Göran, som sedan fick rycka in på Tre rosor i Örebro fastän han inte ville.
– Då hade jag nyligen fått familj, vi hade fått en flicka.
Efter några månader tog han kontakt med en bekant i branschen:
– Du, sa jag, du har ingen butik till mig? Jo, sa han, jag har en i Katrineholm.
Det var Elvans livs på Drottninggatan. Efter något år kom ett nytt erbjudande – att driva den nya livsmedelsbutiken Nävertorpshallen.
– Jag har aldrig sagt nej till nånting. Jag pantsatte allt jag ägde och hade, för jag trodde på mig själv – och på min fru.
Berith Ring öppnade också Fyndshoppen som hon drev till sin pensionering. Starten var ett lager julsaker som paret kom över billigt, och som de därför också kunde sälja billigt.
I den nya livsmedelsbutiken i Nävertorp utvecklade de sina idéer.
– Nävertorpshallen var den första fullservicebutiken i Katrineholm. Vi hade fisk, ost, delikatess, manuell charkdisk. Vi började också sälja färska blommor i buketter. På vårsäsongen sålde vi även plantor. Vår dotter Marie, hon var bara 8, 9 år då, stod och sålde. Det blev en enorm succé.
Dottern var också till hjälp när det gällde godiset i butiken. Hennes smak för vad som är gott lördagsgodis fick råda. Hon packade påsar som såldes i affären.
– På den tiden fick man inte sälja godiset framme i kassorna.
Landgångar och smörgåstårtor gick som smort. Grillat och färdiglagat var kunderna inte vana vid, men det fanns.
– Jag har varit tidig, ibland för tidig.
Bo-Göran Ring har mycket att berätta från sin tid i livsmedelsbranschen, däribland historien om bilen som körde rätt genom ett fönster och in i butiken. Det gick väl, och kopplingen till den klassiska sketchen om bilskolläraren och hans elev var given.
I början av 80-talet slutade Bo-Göran att vara livsmedelshandlare i Nävertorp.
– Jag har alltid gett järnet. Till sist tröttnar man, orkar inte mer. Då är det dags att göra något annat. Det var så jag gjorde. Jag gick över till en helt ny bransch, Svensk direktreklam. Sen fick jag förfrågan från KSK bandy om att jobba på deras kontor.
De sista arbetsåren före sin pensionering arbetade Bo-Göran med grossistvaror på Hjalmar Petterssons bokhandel.
– Jag jobbade med allt från papper till färgpatroner.
Från sin ungdom framhåller Bo-Göran de goda förebilder han hade som chefer, som förutom yrkeskunskaper också förmedlade allmänbildning och levnadsråd. Däribland fanns uppmaningen att tänka på att han som person förknippades med sin arbetsplats, också när han var ute och roade sig kvällstid.
– Att inte supa, att vara skötsam. Det skulle nog fler säga, i dag också. Men det är det ingen som vågar.
Bo-Göran är tacksam för det han mött.
– Det är väl det som har gjort det, att man har träffat så många underbara människor, som har hjälpt en framåt. Man har tur när man träffar såna människor.