– Sommaren 1960 flyttade vi till Fostorp. Det blev en kärlek för livet, säger Ingemar Ernberg.
November 1948, när Ingemar Ernberg föddes, bodde hans föräldrar i Abrahamsberg. Fadern Torsten Ernberg var underläkare på Karolinska sjukhuset och assistent till professor Nanna Svartz.
– Mamma var ögonsköterska, men det fanns inte jobb, så hon arbetade på Beckomberga. Det fanns inget dagis, så jag fick följa med till Beckomberga. Jag brukar säga att det är därför jag blev som jag är, säger Ingemar och småskrattar.
När Ingemar var tre år fick fadern tjänst som biträdande överläkare på medicinkliniken i Eskilstuna, och familjen flyttade till staden. Några år senare gick flytten till Katrineholm.
– Far blev chef för medicinkliniken på Kullbergska. Vi bodde på Fredsgatan 45, i ett nybyggt hus som låg precis vid sjukhuset.
Därifrån bar det ut på landet, till Fostorp vid sjön Bjälken i Östra Vingåker.
– Det första jag gjorde när jag kom hit var att starta Fostorps idrottsförening. Vi var cirka 20 stycken, och vi spelade fotboll, bordtennis och bandy.
Ingemar var också med i Fältbiologerna och tillbringade mycket tid i naturen där hans intresse för fåglar, växter och biologi växte. Det kom att bli grundläggande för vad han skulle komma att ägna sig åt.
1967 tog han studenten vid Katrineholms allmänna läroverk där Torsten Wickbom var rektor.
– Det var en väldig bra lärarkår. Jag hade utomordentliga lärare.
Han skrev stort A på sin studentuppsats, och det renderade honom Katrineholms-Kurirens guldpenna, som han ännu har kvar.
– Det går en vit tråd genom mitt liv, säger Ingemar.
Den vita tråden är dna. Upptäckt av forskare 1953, belönat med Nobelpriset 1963, just när Ingemar Ernberg började på gymnasiet. Hans val av uppsatsämne blev enkelt: "Varför liknar barn sina föräldrar?".
– Då hade jag börjat intressera mig för dna, som är vår arvsmassa. Jag skulle säga att närheten till naturen här formade mitt intresse för dna. Jag ville förstå hur livet fungerar.
Han studerade till läkare på Karolinska institutet i Stockholm och gjorde sin doktorsavhandling om infektioner och cancer. Frågan var om han skulle ägna sig åt sjukvård eller forskning.
– Jag droppade sjukvården. Det var som att kasta tärning. Jag har ett starkt människointresse. Sedan 1988 har jag bara ägnat mig åt forskning. Jag har inte ångrat det. Det har varit ett mycket variationsrikt liv, och jag har fått träffa så många framstående och intressanta människor. Mitt yrkesliv har också lett mig ut i världen. Jag har varit i mellan 50 och 55 länder.
Aktuellt inom hans område nu är precisionsmedicin, så att säga skräddarsydd för varje enskild patient. Andelen cancerpatienter som blir botade kommer att stiga från nuvarande 60 procent till 80 procent, säger Ingemar Ernberg.
70-årsdagen tillbringar han i Vatikanen, på en konferens om cancerbehandling.
– Den 15 november ska jag åka till Rom och träffa påven.
Han firade födelsedagen med en familjemiddag den gångna helgen.
– Och så drömmer jag om en trädgårdsfest här på Prästgården.
Prästgården köpte han 1995. Ingemars stora intresse för fåglar är högst påtagligt; mängder av uppstoppade fåglar finns i huset.
– Bandy, fåglar, historia, och så Prästgården, den miljön som är så fantastisk, det är mina intressen utöver min forskning.
Ingemar Ernberg har medverkat i ett antal böcker.
– Jag har skrivit en del om kreativitet. Där har jag också framhållit bandyn som den mest kreativa av alla lagsporter.
Det ena leder vidare till det andra, och Ingemar Ernbergs källor sinar inte. Han är en flitigt anlitad föredragshållare hos Norrgänget i Katrineholm. Fjorton gånger har han medverkat där.
För femton år sedan tog han initiativ till ett samarbete mellan KI och Na-klasserna på gymnasieskolan KTC i Katrineholm, ett samarbete som fortfarande pågår.