Sjön glittrade mellan de glesa stammarna i barrskogen. Vattnet från brunnen smakade järn, stugvärmen doftade ved. Flera av mina finaste barndomsminnen kommer från mormor och morfars sommarstuga. Men det bästa var inte skogen, eller de tusentals prylarna att upptäcka på vinden. Det var all god mat.
Min favoriträtt var köttbullar med gräddsås, rårörda lingon och ättiksgurka. Hos mormor fanns det mat hela tiden, husmanskost, efterrätt och hembakat. Inget var sådär, allt var jättegott. Till högtiderna samlades hela släkten. Vi åt, pratade, spelade kort och åt ännu mer.
Jag tänkte aldrig på att mormor lagade mat eller städade, hon gjorde det alltid utan att klaga. Innan hon gifte sig var hon värdelös på och ointresserad av matlagning, precis som jag är. Men hon var tvungen och hon lärde sig, men hon lärde sig aldrig att tycka om det. Mormor gillade inte matlagning; hon gillade att köra bil. Hon var chaufför till yrket. När morfar kom hem från jobbet läste han tidningen. När mormor kom hem från jobbet lagade hon mat och städade.
Mormor hade aldrig självförtroende i köket. "Det blev inte så gott, jag har tappat det" sa hon när hon bakade perfekta lussekatter. Men hon var självsäker i bilen ändå in i åttioårsåldern. Kanske lite väl självsäker, som den gången hon körde mot väjningsplikt och föraren på huvudleden nästan körde in i oss för att markera. Jag blev livrädd men mormor bara skrattade. "Jag chansade lite. Vad blek du är, behöver du en av mina lugnande tabletter?".
Mormor jobbade både på jobbet och i hemmet. Mormors mor och farmors mor jobbade bara i hemmet. De var två totalt olika individer som aldrig tyckte lika. Men en gång var de helt överens, när min mamma var i tolvårsåldern och sa att hon aldrig skulle gifta sig. En lysande idé, tyckte båda.
Mat är livet, men matlagning är motsatsen. När jag är i köket tänker jag på hur många år, dagar, timmar och många minuter har jag kvar av livet och om det är såhär jag vill tillbringa dem. Lycklig är den som får äta så god mat som jag gjorde hemma hos mormor. Olycklig är den som måste göra mormors jobb.