Lite ont i själen har han, erkänner Roine Wahlström när vi ses i Flens centrum, samtidigt som nya Bildningscentrum Stenhammar invigs med pompa, ståt och Samir & Viktor en bit bort.
– Mitt jobb är min livsstil. Att stötta och hjälpa barn och unga i nöd på alla sätt jag kan är det bästa jag vet. Jag älskar mina ungar, de är mitt allt och jag hade gärna jobbat i flera år till. Men det är nya tider.
– Jag har full förståelse för att kommunen måste prioritera lärandet när pengarna inte räcker. Men i min värld bör det finnas varianter i det förebyggande arbetet, innan eleven blir aktuell för socialtjänsten.
Från allra första början skulle han bli bonde, inspirerad av fadern som arrenderade lantbruk i Dunker. Men planerna kom inte längre än till Stenkvista lantbruksskola utanför Eskilstuna.
– Jag höll på att stryka med under branden på skolan -68, när vi skulle rädda smågrisar. Och när gårdens förman körde ihjäl sig på vägen hem samma natt blev det för mycket. Jag fick chockskador, blev sittande hemma och som ungar ibland gör för att döva ångestkänslorna så började jag dricka alldeles för mycket. Jag gjorde eget vin, och drack varje dag.
Ortens lanthandlare såg hur det var fatt och kontaktade Roines föräldrar med ett erbjudande.
– Jag började jobba för honom, sex dagar i veckan, slutade dricka och skärpte till mig. Jag fick en jädra arbetsmoral redan då. Under alla år i kommunen har jag varit halvtidssjukskriven en halv vecka, när en muskel gick av i armen.
Efter en rad vitt skilda yrken på olika platser i landet fann han 1988 sin livsuppgift, som han säger, när han började jobba som fritidsledare i Flen. Snart var han entusiastisk chef över tre fritidsgårdar.
– Det var som en uppenbarelse, att få arbeta med ungdomar. Äntligen hade jag hittat helt rätt.
Som i alla andra kommuner sparades det in på fritidsgårdarna och Roine flyttade över till skolkontoret för att på högstadienivå jobba förebyggande med alkohol-, tobaks- och drogfrågor. Han utvecklade tjänsten till att också omfatta samtal kring etik och moral, studiefokus, betyg och framtidsplaner. Sedan ett antal år jobbar han som barn- och ungdomskonsulent, och träffar såväl barnen som deras föräldrar i nära samtal. Han har frekventerat skolorna i Flens tätort såväl som i Malmköping, Sparreholm, Hälleforsnäs och Bettna.
– Jag har inte alltid varit så jättesnäll. Jag har ställt krav, och ibland behövt vara fysisk. Och visst har det hänt att jag hotats med både stryk och att de ska döda mig. Men jag har aldrig känt mig rädd. Och de har vetat att de alltid kunnat ringa mig. Min telefon har aldrig varit avstängd.
Därför har det hemma hos familjen Wahlström kunnat ringa tre på natten, när ungdomar varit ledsna i behov av att prata, eller behövt skjuts hem från Katrineholm.
– Om inte jag, vem kan de då lita på när världen sviker hela tiden? Någon måste väl för i helvete lyssna ibland. Jag har jobbat mycket med skoltrötta elever. Skolan har ju inte tålamod att låta saker bero, men det har jag haft. Min stora mission har varit att ungdomar i Flens kommun ska känna sig trygga. De har styrt mitt liv, och det har varit mitt sätt att leva.
Och Roine har i sin tur fått de ungas förtroende. Under intervjun passeras vi av en rad skolelever i olika åldrar, alla morsar och får en hälsning tillbaka. Man lär sig så mycket av barnen, menar Roine, och det som driver honom starkast är att iaktta och lyssna. Han citerar danske filosofen Sören Kirkegaard: "Om jag vill lyckas att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där."
I en period fann han ungdomar i rätten, där de dömts för brott de begått, och som övervakare stod han vid deras sida för att hjälpa dem komma vidare. Vissa valde fel väg och är döda i dag.
– Ibland har det blivit fullt även inuti mig, och jag har fått prata av mig hos kommunens psykolog. Bästa antistressaktiviteten och återhämtningen är en tur med kajaken.
Nu står han inför sin pensionering. Av ekonomiska skäl erbjöds han från höstterminen att bli elevassistent, men valde att säga upp sig och gå i pension.
– Jag har alltid jobbat förebyggande, vill hjälpa eleverna växa i grupp och som individer. Något annat vill jag inte göra. Jag hade lagt upp mycket material till föräldrastöd inför hösten, och sett fram emot att få köra i gång.
Roine vill ändå gärna få ut sitt budskap. Så den skola som är intresserad av att lära sig mer om föräldrastöd är välkommen att höra av sig.
– Inget slår en väl fungerande förälder. Ge dem de rätta verktygen att hantera de problem barnen ställts inför. Vad ska vi med utredningar och diagnoser till om vi ändå inte kan hantera problemen? Det görs alldeles för lite för barn i behov av stöd. Jag kommer att finnas här för många, både de unga och deras föräldrar, även fortsättningsvis. Men jag ska försöka fylla på med lite egoism också.
– Och så ska jag ställa upp mer för mina egna barn, och läsa sagor, sjunga sånger och gunga med barnbarnen. Att skämma bort ett barnbarn är inte det sämsta man kan ägna sig åt!