Jag lärde känna Maria under hennes tid som ungdomsledare i Finspångs Missionsförsamling några år runt 1990. Maria hade en förmåga att se människor och få dem att växa.
Tillsammans med Micke Holmström, som gick bort 2016, satte hon under ungdomsledartiden upp musikalen "Den största segern" i gamla Missionskyrkan. Det var en rockmusikal som proklamerade Jesu seger, i ett passionsdrama. Micke skrev texter och musik och Maria regisserade. Tillsammans fick de ungdomar som aldrig stått på scen tidigare att växa. Musikalen sattes upp ytterligare en gång med nya aktörer i nya Missionskyrkan 1996 samt för några år sedan i Kulturens hus.
Maria utbildade sig till socionom och arbetade först på Finspångs och senare Norrköpings socialförvaltning. Sina egenskaper att se den lilla människan och få den att växa tog hon med sig också in i det arbetet. Hon började arbeta med nätverk runt människor som levde i utsatta situationer. Hon gick kurser i nätverksarbete och brann för detta, vad som kan hända när vi möts människa mot människa med ett öppet sinne. Maria såg alltid en potential till förändring i sådana möten.
Marias nätverkande gällde inte bara arbetet utan genomsyrade allt i hennes liv. När Missionsförsamlingen i slutet av 90-talet betalat sin skuld för kyrkbygget beslutades att man skulle engagera sig i något internationellt projekt och fick utmaningen att vara med och bygga ett skolhem i en avlägsen by i norra Indien. Maria fick ansvaret för kontakterna med Indien och snart hade hon etablerat en varm vänskapskontakt med det Indiska par som skulle leda skolhemmet som byggdes i Rampurvardi, Sunita och Mohanish Keskar.
Mötet med Indien fördjupades, många resor och utbyten har skett i båda riktningar. När svenskar besökte denna indiska region fick de ofta frågan ”Do you know Mrs Maria Bark?”. Indienarbetet utvecklades med olika jordbruksprojekt. Som småjordbrukare och medlem i Risinge LRF-förening blev Maria invald i föreningens styrelse och inspirerade där till ett utbyte mellan indiska och svenska bönder. En bonderesa gjordes till Indien och 2014 besökte en grupp småbönder från Indien bönderna i Risinge för inspiration, utbyte av erfarenheter och knytande av vänskapsband.
Maria såg det stora i det lilla. Hon såg mötet mellan människor med olika kultur och bakgrund som det viktiga. Varje sommar de senaste åren har hon, maken Ruben och deras tre barn inbjudit vänner, grannar och förbipasserande en helg till sommarkafé på sin gård Knivsätter. Där har man ordnat utställning på magasinet med bygdehistoria blandat med Indien och ett mått av livsreflektion. Gårdens höns, katter och kaniner har skapat miljö. Man har sålt loppisföremål, men framför allt kaffe och hembakat bröd. Alla intäkter från kafé och försäljning har oavkortat gått till arbetet i Indien. I år firade man 10-årsjubileum och Maria var trots sin sjukdom mån om att gästerna skulle bjudas på något nytt.
Maria gav aldrig upp sin kamp för livet. Två dagar före sin bortgång hade Maria besök av en indisk student och som vanligt var det frågan om hur vi går vidare i samarbetet som stod i fokus. Maria somnade in i sitt hem den 31 oktober dagen efter att familjens ständiga supporter, Marias svärmor Britta Ohlsson Bark, somnat in
Att Maria är borta fyller oss vänner i Sverige och Indien, arbetskamrater, equmeniakyrkan och dess indiska systerkyrka med stor sorg och saknad. Men det liv Maria levde fyller oss med glädje och framtidstro. Vi delar smärtan och saknaden med maken Ruben, barnen och släkten som finns i våra tankar.
Vännen Anders Ohlsson