Som ung tackade hon nej till ett stipendium för ett års studier i USA. Det var efter att hon studerat till idrottskonsulent på Bosöns idrottsfolkhögskola.
‒Då hade jag träffat Anders, han gick på teknis här i stan. Det var jättebra att jag inte åkte. Det var rätt val, det tycker jag nu också, säger Katrine Plan.
Hon är född och uppvuxen i Katrineholm.
‒Jag är trädgårdsmästardotterdotter. Min morfar hette Fredrik Karlsson. Han hade trädgårdsmästeri i Stadsparken, och sen köpte han Näset. Så blommor och trädgård har alltid roat mig.
Katrines pappa jobbade vid järnvägen och mamma var hemma, och jobbade sedan i blomsteraffär. Familjen bodde först i järnvägsbostäderna på Norr innan de byggde hus på Stallgårdsvägen.
‒Väldigt unga föräldrar. Vi är fem syskon inom sex år. Jag är född i mitten, och rödhårig, två yngre bröder och två äldre systrar. De var mörkhåriga och ljusa. Man fick kämpa för sin plats. I och med att vi var så många fick man ta hand om sig själv också. Det finns mycket i det där som jag tror var en väldigt bra uppväxt, säger Katrine och framhåller också en trygghet som fanns i att ha många omkring sig, även far- och morföräldrar.
Hennes egna livsval och erfarenheter är kringgärdade av sådant som berikat. Ordet roligt återkommer många gånger när hon berättar och förmedlar den energi hon har.
‒Jag har alltid träffat så roliga människor! Olika människor, med olika bakgrunder. Jag har haft lätt för att få kontakt.
Som 15-åring sommarjobbade hon och lindade spolar på ackord på LM. När hon fått sin första lön fick hon leda cykeln hem, eftersom styret var så fullt av små kassar med saker hon köpt.
Hon tänker på sin skoltid med värme.
‒Jag kommer ihåg hur det var i skolan med glädje och jag har alltid tyckt om att gå i skolan.
Hon har alltid idrottat, men blev inte idrottslärare. Efter några år i Katrineholm, då hon bland annat var lärarvikarie och jobbade på bank, började hon pendla, först till Södertälje och sedan till Stockholm. Då var båda sönerna födda, -68 respektive -77.
‒1979 började jag pendla. Jag fick en liten puff av Anders där. Fredrik och Kristofer har haft en pappa som varit väldigt närvarande. Som lagade mat, och som lagar mat. Och sönerna lagar mat.
‒Folk frågade "hur går det att vara så långt bort?". Jag lämnade på dagis och Anders hämtade. Jag åkte 7.30 och var hemma klockan 17.30. Jag pendlade i 32 år. Det var roliga år. På mina tågresor läste jag in 120 universitetspoäng på distans under de första fem åren.
Katrine jobbade för Studieförbundet Vuxenskolan i tio år, närmare bestämt med utbildningsfrågor, och i Centerns riksorganisation i ett år.
‒Sen jobbade jag på Svenska turistföreningen. Det var en fantastisk arbetsplats! De tio åren är guldkorn.
I tolv år arbetade hon så på Rädda barnen i Stockholm.
‒Jag fick möjlighet att resa och se våra projekt och att våra pengar och vårt arbete gör skillnad. Jag var i Jemen. Var och varannan bar vapen, både ett och två, säger hon och berättar en historia om hur det hade kunnat gå riktigt illa för både henne själv och andra.
Hon fick uppleva hur utsatt personalen är, och hur barnen lider.
‒Det är saker som har fastnat på näthinnan.
Rädda barnen finns inte i Katrineholm, så 2010 valde Katrine Plan att engagera sig i Röda korset. Först i läxhjälpen och i styrelsen, och sedan som styrelsens ordförande. När hon i år valde att avsäga sig uppdraget blev hon ersatt av vice ordföranden Peter Heibrandt.
‒Det känns tryggt att vi har samarbetat i fem år, säger Katrine Plan.
‒När jag slutade som ordförande fick jag en check av mina styrelsekamrater, insatt till Jemens barn, berättar hon, och ögonen tåras.
Hon lovordar de frivilliga i Röda korset, som nu är 140 i Katrineholm.
‒Vi har haft en otroligt bra styrelse. Det har varit lätt att vara ordförande. Jag är en doer. Det är svårt, om folk inte vill. De har alltid ställt upp. Det är roligt.
Katrine är ambitiös, envis och otålig, säger hon själv.
‒Alla de där orden kan vara jobbiga för omgivningen. De kan vara bra också, det händer saker.
Maken Anders väljer orden ambitiös, familjekär och noggrann.
Familjen, inte minst barnbarnen, finns med i allt hon berättar.
På frågan om framtidsplaner säger Katrine att hon vill resa mera. Senast på den fronten är en tur i Cornwall.