Clara Waller, konstnär i Julita och Fredrik Liljencrantz storasyster, har kämpat med sorgen efter sin brors bortgång för ett halvår sedan. Samtidigt har hon tagit hand om hans kvarlåtenskap. Det är en del, för att inte säga en väldig mängd saker.
– Han var en snäll gubbe som köpte massa saker och samlade på sig för mycket, säger hon.
Clara Waller beskriver Fredrik Liljencrantz som något av en "figur".
– Han fanns lite varstans. Han var en vänlig och speciell person. Somliga blev jätteirriterade på honom, det vet jag. Men många har kommit fram och undrat vart han tog vägen.
Fredrik Liljencrantz, som var 73 år när han dog i slutet av förra året, hörde till Julitatrakten. Men han bodde också i många år i Stockholm och sista året i Valla. I Uppsala var han född och som ung drog han till Frankrike för att bli målare. Så blev det inte.
I ladugårdar, bland annat, på platser där han bott samlade han på sig saker. Han ropade in mycket på auktion.
– Fredrik hade samlargenen. Det blev tydligare med åren, vi hade nog inte koll förrän efteråt på hur mycket han hade samlat på sig. Högarna växte, säger Clara Waller.
I sommar har hon sorterat och sorterat, med ovärderlig hjälp av Lillevi Schröder som tillsammans med maken Ove varit i auktionsbranschen i över 40 år. Hos dem var Fredrik Liljencrantz storkund. En del av hans saker har gått till tippen, annat har sålts. Under resans gång har Clara Waller mött sin barndom då och då.
– Jag har hittat grejer som vi hade i salongen hemma när vi var små.
– Att det var så här mycket saker, det visste vi inte.
På lördag, den 1 september, blir det auktion i Rökärr, Julita. Förhandsintresset är stort.
– Där finns väldigt mycket textil, han köpte mycket tyger, tygrullar, ibland snuttar av något vackert. Och där finns massor av gamla möbler som är projekt. Där finns sittbadkar, en Grålletraktor, en Hjälmarsnipa. Och diverse plock; vispar, gafflar, kaffeserviser.
I arbetet med att gå igenom broderns saker har Clara Waller fått mycket att fundera på.
– Det kom fram en person som vi visste för lite om. Han hade så många drömmar och projekt som inte blev av. Drömmar som vi nu kommer att sälja. Det är sorgligt, men det finns ingen annan väg, säger hon.
Samtidigt som Fredrik Liljencrantz samlade, var han också generös. Julitabon Gunnel Malm gav sin bild av honom i ett minnesord i Kuriren i januari. Bland annat skrev hon så här: "När jag fyllde jämnt kom han med en bok, med orden 'en liten grattisbok till Gunnel'. Det var "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Jag misstänker att boktiteln representerade något Fredrik själv kände."