Tillsammans med en annan man har Sebastian Bodin på eget bevåg rest till Grekland för att hjälpa flyktingar. I bagaget hade de kläder insamlade bland annat i Katrineholm. De har besökt tre flyktingläger och även enskilda familjer.
‒Det skär i mig när jag tänker på alla människor som är kvar där. Men jag är bara mera motiverad att hjälpa till. Deras styrka, mod, kärlek gör att det finns inget annat val än att hjälpa dem. Och de behöver all hjälp de kan få. Jag kommer aldrig att glömma dem jag har träffat, säger Sebastian Bodin.
Han berättar öppet om sin bakgrund och det liv som han nu tar avstånd från.
‒Mellan att jag var 12 och 17 år var jag på över 30 olika behandlingshem och paragraf 12-hem, och när jag var 17 år fick jag mitt första fängelsestraff, säger han.
Sina kriminella handlingar till trots har han haft en önskan att hjälpa flyktingar.
‒Det är något jag har velat göra i många år, men på grund hur mitt liv har sett ut och fungerat har jag aldrig kommit till skott.
På frågan vad som gjorde att han ändrade riktning säger han:
‒Jag fick min son. Jag vill inte sitta inne, jag vill vara en bra pappa för honom. Han ska inte behöva växa upp utan pappa som jag gjorde.
Hade du inte bra förutsättningar?
‒Jo. Jag hamnade i dåligt sällskap.
Sebastian och hans flickvän väntar nu sitt andra barn.
‒Jag är ansvarig för någon annan än mig själv.
Den insikten bar långt. Avgörande för att drömmen att hjälpa skulle komma till stånd blev en kontakt sedan tidiga tonåren, Stefan.
‒Egentligen är det en ganska lång historia... Jag hade en socialsekreterare när jag var 12, 14 år. Jag har alltid haft bra kontakt med honom. Jag har sett hans Facebook, han är volontär. Jag stod med en fot i kriminaliteten, stod och velade hur jag skulle ta mig ur. Jag såg att han behövde folk som kunde följa med ner. Då slängde jag iväg ett mejl till honom.
Vad har du läst om på Facebook?
‒Jag har ju sett bilder i flera år, och han skriver väldigt bra inlägg och förklarar och förmedlar känslor. Jag vet att jag såg en bild på ett tält, det var 40-45 grader, och de låg i tält, på asfalten.
Bilden var från Pireus, Atens hamnstad, där Sebastian nu har varit. Under en intensiv vecka har han och Stefan lagt all tid på att lämna över insamlade kläder och köpa saker på plats, som ritblock, kritor och fotbollar till barn. De besökte flyktinglägren Eleonas, Skaramangas och ett läger i Lavrio.
Sebastians skildringar av mötet med människorna han mötte är fulla av beundran.
‒Det är så starka människor som gått igenom så mycket. De håller huvudet högt. De kunde gå ner sig totalt, men de väljer att inte göra det.
Han vill också uttrycka sin tacksamhet till alla som skänkt kläder.
‒Jag blev överöst av kläder, fick mycket större gensvar än jag hade trott på.
Insamlingen pågick strax före jul. Då kokade Sebastian även mängder av knäck som såldes via Facebook. Det blev pengar att ta med för inköp i Grekland.
Resa, mat och uppehälle bekostade Sebastian och hans vän själva.
I början av mars ska Sebastian åka till Grekland igen. Den som vill bidra med något är välkommen.