Lena Kihlberg var kommunrevisor för Centerpartiet och hon hade den allra första ordförandeposten som en ledamot från oppositionen någonsin haft i Katrineholm. Detta därför att lagen ändrats så att oppositionen fick huvudansvaret för att granska majoritetens styre. Lena drev revisionsarbetet med den integritet och det engagemang som präglade henne. En revisor skulle vara fristående och kunna framföra motiverad kritik utan att vara påverkad av det parti som utsett revisorn. Det som behövde granskas skulle också granskas. Hon lämnade posten som kommunrevisor när hennes jobb som auktoriserad revisor enligt hennes egen mening gjorde förtroendeuppdraget omöjligt.
Jag lärde känna Lena som en debattglad, engagerad och energisk person som stred mot orättvisor och ogillade samhällsutvecklingen med ökande klyftor och en landsbygd med en befolkning som inte längre kan leva på vad jorden ger. Hon var inte typen som knöt handen i byxfickan, utan hon förde fram sina synpunkter och uppskattade fakta i argumentationen.
När hon i inledningen av valrörelsen nämnde om sin sjukdom och den behandling som väntade, var det helt overkligt. Hur kunde hon som var så aktiv som fjällvandrare och Vasaloppsåkare vara drabbad?
Självklart trodde jag att sjukdomen skulle vara ännu en utmaning som hon skulle kunna besegra. Så blev det nu inte. Vi som lärt känna Lena – mer eller mindre – får vara tacksamma över den tid som vi fått dela med henne. Hon har gett oss rika minnen.
Inger Fredriksson