Birgit Läckgren kom till Vingåker 1946 efter några år i Stockholm, där hon utbildade sig till tandsköterska, gifte sig och fick två barn. Efter ett kort äktenskap sökte hon nytt jobb och hittade en ledig tjänst på tandkliniken i Vingåker.
‒Jag hade hört att Sörmland var vackert, och så hade jag en bror i Flen, berättar Birgit om hur valet föll på Vingåker.
Att tandkliniken där var Sveriges första var inget som hon tänkte på. Den blev hennes arbetsplats fram till att hon gick i pension vid 63 års ålder, 1980.
Tennis började hon spela hemma i Västergötland.
‒Det började med att jag hade en äldre bror som spelade tennis. Vi bodde mitt emot en tennisbana. Och sen har jag har alltid varit intresserad av sport.
I Sörmland spelade Birgit Läckgren för KTK, Katrineholms tennisklubb. Hon framhåller ingenting om sig själv. På frågan om hon tävlade och vann ibland småler hon.
‒Jag vann några singlar och damdubbel och mixed, i mixed har jag många vinster tillsammans med Lennart Brisefalk.
På sovrumsväggen sitter ett pris i form av en tallrik i tenn. Där står hennes namn och årtalet 1961. Tävlingen kommer hon inte ihåg.
Efter en höftoperation spelar Birgit inte tennis längre.
‒Jag började med golf, var nog 70 år då.
På frågan varför hon gillar just tennis säger Birgit:
‒Det är ju en härlig sport! Det är ju roligt! Och man blir trött på en timma, medan man behöver ha fyra, fem timmar med golf.
Gymnastik hör fortfarande till det Birgit ägnar sig åt.
‒Sån där där man sitter, genom pensionärsföreningen, SPF. Och så går jag stavgång, när det är vackert väder. När jag går i skogen har jag stavar.
Birgit har också intresserat sig för konst och musik.
‒Numera är jag inte intresserad av nånting, bara jag kommer ut och får röra på mig, kommer ut i skogen.
Hon har alltid tyckt om att köra bil, och uppskattar att ha goda vänner.
‒De är ju så mycket yngre än jag, konstaterar hon.
‒Det är inte klokt egentligen, att man har kommit så här långt. Ja, kära nån, mitt äldsta barnbarn är över 50 år. Mitt äldsta barnbarnsbarn är 23 år, säger hon.
Att Birgit Läckgren snart kan skriva sin ålder med tresiffrigt tal anar man inte. Hon bor i egen lägenhet och har endast hjälp med städning, övrigt sköter hon själv. Tiden rinner på. Birgit har god sömn, och drar sig med tidningsläsning på morgnarna. Hon läser Katrineholms-Kuriren och Svenska Dagbladet.
‒ Allting går så mycket långsammare när man har blivit så här gammal. Dagarna går fort.
På frågan om vad hon tänker om att ha levt så länge säger hon:
‒Jag vill dö frisk. Jag går dåligt; balansen blir sämre när man är äldre. Men jag är frisk. Jag tackar sporten för att jag är som jag är. Jag hade en bra barndom och har haft ett bra liv.
100-årsdagen ska Birgit fira i Uppsala tillsammans med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.