Själv växte Lasse Waerner, född 1953, upp i Stockholmstrakten, Dalsland och Härjedalen. Han placerades i fosterhem när han bara var ett halvår.
– Jag hann morsa på morsan, säger han.
Hans mamma var sjuk förklarar han, och orkade inte med ett barn till utöver de tre hon redan hade. Under uppväxten träffade han sin mamma vid några tillfällen. Ställena där han växte upp var flera, och han berättar om grymma övergrepp.
På frågan hur hans uppväxt var säger han:
– Den var fruktansvärd.
Han har inte minnen från sitt första fosterhem, men från det andra, som inte blev så långvarigt.
– När jag var fem år placerades jag på ett fosterhem norr om Stockholm hos en man och hans fru. Han körde lastbil och kom och hämtade mig med den. Jag fick ett rum i källaren. På natten kissade jag i sängen. Andra kvällen när jag la mig kom han ner. Han hade en käpp med sig, som han slog mig blodig med. Jag fick ligga med uppdragen pyjamaströja och neddragen byxa. Han slog mig på ryggen.
– Min mor och bror kom och hälsade på efter några dagar, och av en händelse fick hon se hur jag såg ut på ryggen. Jag blev inte kvar där många minuter. Jag vet inte om de blev svartlistade.
Som 10-åring kom han till Dalsland och blev kvar där i tre år. Han minns bilen han blev hämtad i, en Ford Taunus 17m, och berättar vad som hände när han klev ur på gården där han skulle bo.
– Smack! Där fick jag en klockren höger så att jag svimmade av. Bondens son och dotter stod och hånflinade åt mig. "Där har du, där får du, för att du ska lära dig veta hut, din jävla horunge", sa han.
Han fick slita i ladugården och var med om sådant som att mannen gnodde in hans ansikte med dynga.
Hur har din uppväxt präglat dig?
– Mycket. Mycket hårt, säger Lasse och berättar så hur han reagerade när han såg en mamma ge sitt barn en örfil i en livsmedelsaffär.
– Då fick hon en örfil av mig. Och det är jättefel av mig att göra, jag vet det. Jag kan inte se en vuxen bära hand på ett barn. Jag kan lika gärna ge igen på henne med samma mynt.
Han har inte mycket tilltro till myndigheter och politiker och deras förmåga att förhindra att barn och unga far illa i familjehemsplaceringar. Han hävdar också att det har hänt att barn som blivit utsatta för brott i hemmet har placerats på institution och i isoleringscell i stället för att tas om hand som brottsoffer.
Lasse Waerner är ordförande i föreningen Stulen barndom Stockholm som har sitt ursprung i en förening som bildades 2006.
– Sen blev det som det blir i föreningar ibland; det blev vissa schismer.
Föreningen ombildades och har nu enligt uppgift cirka 1300 medlemmar från hela riket.
Under julveckan säljer Lasse Waerner lotter för föreningen i en av de stora livsmedelsbutikerna i Katrineholm. Överskottet går till föreningen.
– Vi försöker bearbeta politiker och myndigheter att verka för att samhället lättare ska få insyn i placeringar.