Trebarnsfamiljen Rhodevis hem är som en social tornado. Nioåriga Nora kollar på barn-tv vid köksbordet, tonårsdottern Noomi virvlar ut genom köksdörren med pojkvännen Victor och maken Jan har nyss kommit hem efter sitt dagsverke i skogen.
– Det är svängdörrar här hemma och går i 150 knyck för jämnan, skrattar Suzanna Rhodevi.
Under eftermiddagen har hon hunnit fixa ett nättak över hönsgården då de befjädrade visat sig vara hyggliga på att flyga. Lyckan över att äntligen ha egna höns är total.
– Jag hade tjatat i två år, men min man avskyr höns. I julas var det ett väldigt hemlighetsmakeri innan jag fick löfte om tio lantraskycklingar i julklapp. Det känns naturligt att föda upp det man äter i den mån man kan och det ger barnen en förståelse för var maten kommer från, säger hon.
Sedan tre år bor familjen på gården Björkhem i Bie i huset de själva utformat och det är ett hem att trivas i. Livet på landet är aldrig långsamt och när hon hinner jobbar hon så mycket hon kan hemma på gården.
– Jag är en hemmafis som älskar att jobba med händerna. Förr bodde vi inne i samhället och projekten var mindre. Då räckte det med en spade, nu går det åt grävmaskin!
Maken Janne träffade hon redan 1983. Tonårsförälskelsen falnade, men vänskapen bestod för att på nytt blossa upp i kärlek för 17 år sedan.
– Vi gifte oss 2001 och det är så häftigt att fortfarande vara kär i samma person efter 35 år. Fortfarande plingar det till och jag tänker "Wow, han är min". Vi har en bra grund att stå på och han är både min kärlek och bästa vän. Det går åt under småbarnsåren när man står med bebiskräk på axeln och bajsblöjor att byta.
Suzanna Rhodevi är sångpedagog i grunden och jobbar sedan 1996 på estetiska programmet på Duveholmsgymnasiet. När sonen Teodor föddes läste hon även in engelska för att kunna undervisa i ämnet. När kravet på lärarlegitimation infördes var familjen i full färd med att bygga sitt hus, men det stoppade inte Suzanna från att sätta sig i skolbänken igen.
– Jag jobbade 100 procent, pluggade 60 procent och vi bodde i ett litet torp på 80 kvadratmeter med tre barn. Jag blev klar med C-uppsatsen dagen innan vi flyttade in vid Björkhem.
Att musikestetiska programmet på Duveholmsgymnasiet läggs ner till hösten väcker både sorg och ilska inom henne.
– Redan första gången man drog in utbildningen på grund av för få sökande gjorde man det lätt för sig och satsade inte. Vi fick ingen rättvis chans och det tog långsamt kol på oss. Arbetsglädjen dör lite när man levt för det här i så många år.
När andra kanske skulle misströsta, lägger Suzanna Rhodevi in en högre växel.
– Jag kände att jag behövde något mer att stå på och har alltid haft en tro på Gud och bad om vägledning.
Nu förverkligar hon tankarna som grott om att utbilda sig till kantor. En gång i månaden bär det av till folkhögskolan i Oskarshamn, men vart det bär hän sedan är ett oskrivet blad.
– Jag får se om jag blir kantor på heltid eller kombinerar det med läraryrket. Det finns så otroligt mycket jag vill göra.