‒Hör upp nu! ropar Bengt Molin i ett försök att få uppmärksamhet. Men det tar lång tid innan sorlet avtar. Det finns för mycket att prata om. Namn på personer från förr flyger fram och tillbaka och möts av hummande bekräftelser, händer skakas i duggregnet utanför det gamla läroverket.
Det är fem år sedan alla sågs sist i vad som har kommit att bli en uppskattad tradition och det finns mycket att ta igen. Tidigare har träffarna förlagts till klasskompisarnas respektive hemort, men den här gången är speciell. 50 år efter examen träffas de där allting en gång började, på Katrineholms tekniska skola.
‒Det väcker minnen, jo man tackar ja! konstaterar Bengt Molin som har lyckats få hit ett tiotal gamla klasskompisar.
På plats finns också Barbro Törnered och Bengt Jarnehammar, båda tidigare lärare vid skolan. Tillsammans leds de genom KTS gamla lokaler som i mångt och mycket ser likadana ut.
‒Ni kommer väl i håg de där nötta trapporna? frågar Barbro Törnered. När det var snö och slask var det livsfarligt att gå upp till salarna på övre våningen.
Men KTS finns inte längre kvar. Skolan tvingades lägga ned 2001 efter att i flera år haft problem med att locka tillräckligt många elever. Men när klass 5B började vid läroverket hade ingenjörsutbildningarna gott renommé.
‒Vi brukade skämta och säga att vi inte behövde gå på Chalmers för att bli riktiga ingenjörer. Och det gick ju bra, alla fick jobb, säger Rolf Johansson.
Den brokiga geografiska bakgrunden i klassen gjorde sammanhållningen viktig. Ingen hade eget boende och kamraterna umgicks därför flitigt. Träffen på gamla KTS blir den åttonde i ordningen. Vänskapen har kållits intakt i alla år.
‒Värdet med träffarna har nog bara ökat med åren. Första gången vi träffades bara några år efter examen var det inte så många som dök upp. Men de senaste åren har vi varit ett tiotal som samlats, berättar Bo Leyon.