Hon har egentligen semester men vi bokar ÀndÄ in intervjun. Det blir en fredag i början av augusti och Charlotta Frondelius har just varit hos frissan.
â NĂ€r jag berĂ€ttade att jag skulle till Kuriren ville hon locka mitt hĂ„r. SĂ„ hĂ€r fin i hĂ„ret Ă€r jag inte alltid, skrattar hon.
Charlotta Frondelius har blivit nominerad av en gudstjÀnstbesökare som vill vara anonym:
"(Charlotta Frondelius)... Àr glad, trevlig och chosefri, ger oss besökare alltid nÄgot att tÀnka pÄ i sina predikningar. Dessutom har hon alltid ett vÀnligt ord till alla mÀnniskor, men det största Àr nog att hon alltid SER oss alla".
â Jag blir rörd av de orden. Speciellt det dĂ€r om att "se". Det Ă€r nĂ„got som jag tycker Ă€r viktigt, sĂ€ger Charlotta Frondelius.
Det var inte sjÀlvklart att hon skulle bli prÀst. Först kom hon in pÄ lÀkarlinjen och studerade medicin. Efter ett Är stannade hon upp och lyssnade inÄt.
â Livet Ă€r för kort för att inte göra det som vi innerst inne vill, sĂ€ger hon.
Musik Àr viktigt för henne och Àr en av de saker hon Àlskar med kyrkan. NÀr hon pluggade teologi i Linköping framförde hon ofta egna lÄtar som handlade om andlighet och tro.
Sin gudstro har hon haft sÄ lÀnge hon kan minnas.
â Ănda sedan jag var barn har jag vetat att det finns en kĂ€rleksfull Gud, sĂ€ger hon, slĂ„r ut med hĂ€nderna och fortsĂ€tter:
â Tron bĂ€r mig bĂ„de som prĂ€st men ocksĂ„ som mĂ€nniska. Men bara för att man Ă€r troende Ă€r man inte lovad ett liv utan problem och bekymmer. Men tron bĂ€r mig, det Ă€r som en famn att luta sig mot. Det Ă€r underbart.
Charlotta Frondelius skrattar ofta nÀr hon pratar.
â Jo, jag Ă€r nog ganska glad i grunden, det Ă€r min personlighet. Och sĂ„ jag har roliga mĂ€nniskor runt omkring mig. Inte minst i Julita. DĂ€r finns mĂ„nga hĂ€rliga och fantastiska mĂ€nniskor, sĂ€ger hon.
SĂ„ ser hon allvarlig ut ett slag.
â Men ingen kan vara en solstrĂ„le varje dag. Jag tror att om man Ă€r Ă€rlig om det kan man fĂ„ bra och givande relationer med andra mĂ€nniskor, sĂ€ger hon.