Killen är ivrig att hälsa när dörren till huset i Flen öppnas, och lugnas av Ingegerd.
– Nej, nu är du still. Sch, sch sch.
Killen är en kelig typ som vill vara kompis med de flesta.
– Men han kan vara lite misstänksam mot människor vi möter på gatan, och i början var han rädd för bilar och allt möjligt. Men vi har tränat bort det, säger Ingegerd.
Killens liv fick en tuff start. Han var en av fem valpar, som omhändertogs tillsammans med en tik, på grund av vanvård. Polisen i Nyköping sålde senare valparna, och det Facebookinlägg där de lade ut valparna till försäljning fick stor spridning.
– När jag såg det ringde jag direkt. Att de var omhändertagna gjorde att jag ömmade för dem, och jag saknade att ha en hund. De bad mig då skicka ett mejl med lite information om mig själv, säger Ingegerd.
Och det gjorde hon. Ingegerd och hennes make, som gick bort i cancer för tre år sedan, skaffade sin första hund redan 1969.
– Det var en drever, Zack, från Gotland. Killen är hund nummer nio för mig, så många hundar har vi ägt eller varit fodervärdar åt genom åren. Min man hade dem i jakt, och så var de sällskap.
Den sista hunden var en strävhårig tax, som Ingegerd hämtade dagen före julafton i Skinnskatteberg 2001. Ingegerd bar in den lilla valpen och placerade honom i sin mans hand, så liten var han.
– Han skulle fylla 55 dagen före nyårsafton, så det var en present.
De hade Rambo, som taxen hette, i nästan tolv år, innan de var tvungna att ta bort den. Eftersom Ingegerds make hade insjuknat i cancer kände de att det inte var läge att skaffa någon ny hund med tanke på alla sjukhusbesök som skulle komma.
Men när Ingegerd såg polisens inlägg på Facebook kände hon att hon ville ha hund igen. Ett par dagar efter hon hört av sig fick hon ett svar – var hon fortfarande intresserad?
– Så åkte jag och träffade honom. Han var enda hanen i kullen och kallades killen, och det arbetsnamnet fastnade. Nu är det liksom jag och Killen.
Nu är Killen två år, och han är en glad och pigg hund.
– Men vi har varit en del hos veterinären, för Killen har lite problem med magen. Veterinären tror att det är stressmage från uppväxten. Men nu har vi lärt oss vad som funkar.
Vad betyder Killen för dig?
– Han är ett väldigt fint sällskap, och så ser han till att man kommer ut och rör på sig. Det saknade jag verkligen när jag inte hade hund. Nu är vi ute varannan timme. Han är smart och har lärt sig att vänta på morgonen tills väckarklockan ringer, då far han in och sätter framtassarna på sängkanten och vill gosa.