I den vita mexitegelvillan är barnrummet redan inrett och klart. Färgskalan är grå och vit. Inredningen är sparsmakad och sober. Här ska familjens nykomling Noel bo framöver. Men på intervjudagen ligger han fortfarande i magen och ska inte födas än på en vecka.
När Ida Plantin var i graviditetens trettonde vecka såg hon att SVT sökte blivande mammor till en serie. Ida anmälde sig direkt. Men ångrade sig lika snabbt. Hon hade inte ens pratat med sin sambo Marcus.
Men när hon blev uttagen som en av de fem blivande mammorna tackade hon ändå ja. Av ett särskilt skäl. Hon ville få berätta sin historia – på sitt eget sätt. Att bli gravid var nämligen ingenting som gick i en handvändning.
– Man vet ju att det kan ta tid, men jag trodde inte det skulle hända mig. Jag hade ju koll på min menscykel!
Månaderna gick och Ida beskriver att hon levde i tvåveckorsperioder. Från besvikelsen när mensen kom, till ägglossningen när hoppet återkom, och sen mens igen.
Efter ett år gjordes en utredning, som inte gav några svar.
Ida Plantin är frisör, träffar människor hela dagarna och förväntas vara social. Hon hade sambo och de hade köpt villa. Frågorna kom förstås.
– Kunderna frågade hela tiden om vi inte skulle ha barn snart. Jag ville fräsa "det hade jag haft för ett år sen om jag fått bestämma".
Många kunder berättade om sina egna liv i frisörstolen. Ibland att de var gravida.
– Då kunde jag bryta ihop när de gått. Börja gråta eller till och med behöva gå hem, säger Ida.
Hon träffade en kurator och berättade att hon tyckte att hon var en bitter, missunnsam och hemsk person som inte kunde glädjas åt andras graviditeter.
– Kuratorn sa att det var mänskligt. Och att om jag inte mådde bra av att träffa barn, så skulle jag inte göra det.
Efter 1,5 år av misslyckade försök fick hon göra en äggledarspolning. Den visade inte att det var något stopp, men strax därefter kom det efterlängtade plusset på stickan.
– Jag märkte på min sambo hur lättad han blev. Han hade ju fått stötta mig genom alla känslor varje månad. Nu kunde vi bara få vara lyckliga!
När Ida Plantin blev uttagen till serien Min mage och jag, som fortfarande sänds i SVT Play, var fokuset direkt att berätta om det svåra, både som terapi för sig själv och för att kunna hjälpa andra.
Och respons har hon fått.
– Många har hört av sig och tackar för att jag har lyft problemet.
I serien har hon och de andra gravida filmat sig själva med mobilkamera i vardagen. Hon tror att hon blev antagen på grund av hon har lätt att bjuda på sig själv.
– Jag är en känslomänniska. Jag har lätt till skratt och gråt samtidigt. Det är tvära kast. I ett av de första avsnitten dör min morfar och jag är jätteledsen. Men i slutet av programmet skrattar jag. De har lyckats bra med att klippa ihop avsnitten, tycker jag.
Hon hoppas att serien får människor att tänka efter innan de kläcker ur sig saker som "ska ni inte ha barn snart" och "om du bara slutar stressa upp dig så kommer det".
– Det beror inte på stressen! Folk får barn i krig, DET är en stressig situation! Genom att säga sånt lägger de över ansvaret på mig. Men nu har jag lärt mig att säga ifrån, att såna kommentarer gör mig ledsen. Alla menar bara väl, men ibland behöver de vara tysta!
Nu är Ida och Marcus redo för ett liv som föräldrar, inte bara genom det färdiga barnrummet.
– Vi är redo för en vardag med barn, att en annan person blir nummer ett.
– Det ska bli maffigt att bli någons mamma!