Resor och äventyr har alltid lockat Eva Bouvin som är född och uppvuxen i Katrineholm, där föräldrarna finns kvar.
‒Jag driver en klinik i Stockholm som jobbar med hudproblem, och jag jobbar i princip dygnet runt för att finansiera mitt andra liv, och det är äventyr. Jag reser väldigt mycket, berättar Eva i en intervju per telefon.
Eva är 50 år, och på frågan hur länge hon har levt så säger hon:
‒I 30 år har jag rest och upplevt väldigt mycket. Jag har levt ett väldigt intressant liv.
Resan hon nu har framför sig är längre än vanligt.
‒Jag brukar ha ett stort projekt per år. Nu ska jag vara borta i ett halvår. Annars brukar jag göra kortare resor, max en månad i taget. Men det här är på andra sidan jordklotet och jag ska vandra genom hela landet, 300 mil.
Eva får ofta frågan varför hon gör detta. Svaret är enkelt, säger hon:
‒Det är enda gången det blir tyst i huvudet. När jag är hemma i den stressiga miljön påverkas jag av tusentals intryck som hjärnan måste sortera och processa, det är aldrig tyst i huvudet... Men när jag vandrar långt blir det efter några dagar tyst eftersom intrycken är färre. Ett träd. En fågel. En sjö... Det enda som blir viktigt är: När ska jag äta nästa gång och var ska jag sova. För mig blir det en mental vila, förklarar hon.
Nya Zeeland består av två huvudöar. "Te Araroa" heter den tio år gamla leden som går från Cape Reinga på nordöns spets till utposten Bluff på sydön.
‒Vid Cape Reinga står det en liten fyr. Där ska jag börja. Sen ska jag gå hela vägen ner till söder. Nya zeeländarna är väldigt stolta över den vackra naturen i sitt land. De ombesörjer leden som är 300 mil lång. Det går en liten färja mellan öarna.
Eva har vandrat längs andra leder, däribland "El Camino de Santiago de Compostela" i Frankrike och Spanien.
‒Där behövde jag inte bo i tält. Den här gången behöver jag ha med mig tält, för det är långt mellan städer och byar. Jag har med mig stormkök, ett liggunderlag och en vattenflaska med ett inbyggt reningsverk; det sitter ett kolfilter i.
Ska du ha sällskap på färden?
‒Jag gör det ensam. Det är väldigt svårt att få med sig folk på en sån här resa. Folk har familjer, karriärer, jobb och kan inte vara borta så länge. Genom att jag driver eget är det lättare för mig. Jag hade ett gäng med mig när vi klättrade upp på Kilimanjaro. Då var vi sju stycken.
Om att resa ensam säger hon:
‒Jag har inga problem med att vara ensam. Jag kan tycka det är skönt. Jag tackar nej till sponsring – det kräver en motprestation. Jag finansierar det själv. Jag har inga sociala nätverk. Är inte på Facebook. Jag håller en låg profil.
Eva kommer hem i maj nästa år. I januari 2019 väntar nästa projekt.
‒Då ska jag bestiga världens högsta berg utanför Asien: Aconcagua. Det ligger på gränsen mellan Argentina och Chile. Efter det är det bara Mount Everest kvar.
På hemmaplan ger sig Eva på det mesta i form av fysiska utmaningar.
‒Oftast gör jag en Klassiker varje år. Jag är med i alla former av Tough viking. Jag tränar varje dag, två pass om dagen. Jag har tränat kondition, styrka och fysträning inför vandringen. I dag går jag in på mental träning. Jag älskar att jobba med kroppen och ta hand om den. Den är en makalös maskin. Den tål väldigt mycket mer än vad vi tror.
‒Min pappa har alltid varit min stora inspirationskälla till att ta hand om kroppen, eftersom han också har tränat hela sitt liv. Han startade det första gymmet i Katrineholm för över 40 år sedan, KAK (Katrineholms atletklubb).
Att testa sina gränser och genomleva utmaningar stärker det mentala, framhåller Eva.
‒Jag är oerhört stark mentalt. Det finns inte mycket som kan få mig ur balans. Jag ger mig aldrig. Om jag misslyckas, då gör jag om det tills jag lyckas.
På frågan hur det kommer sig att hon är som hon är säger Eva:
‒Jag är en idrottsperson. Jag älskar att röra på mig. Jag älskar att vara ute. Jag har väldigt mycket energi. Jag sover lite. Min mamma säger att jag inte sov mycket ens när jag var liten. De trodde det var något fel på mig.
För att få ut det bästa av det man tänker företa sig är det väldigt viktigt med förberedelser, framhåller Eva. Hon säger också att äventyr inte behöver vara dyra, om man har gott om tid att förbereda dem.
Nu väntar äventyret Nya Zeeland, första besöket i landet för Eva:
‒Jag ska bara gå och njuta av varenda mil.