Gunnel Schön kom från Warbro kvarn i Sköldinge där familjen hade hand om kvarnen.
Gunnel Schön, som hade en begåvning för matematik, kemi och fysik, ville bli ingenjör. Hon sökte till Katrineholms tekniska skola och kom in, men nekades senare platsen av skälet att hon skulle bli den första kvinnliga eleven, och att skolan inte vågade sig på det.
Hon började då på vårdinrättningen Löt. Där fanns asylen för svårt handikappade barn. Gunnel Schön hade hand om terapin. Hon gick även på Benninge lanthushållsskola.
Som nygift med maken Gunnar kom Gunnel Schön i 20-årsåldern till Baggetorp där makarna sedan varit bosatta i alla år, utom de sista. Hon började hålla kurser i textilt arbete, som bildväv, lapptäcken och myrgång.
När Baggetorpsbon Greta Sundkvist på 70-talet å mångas vägnar bad Gunnel Schön om hjälp med att sy Vingåkersdräkten, lärde sig Gunnel Schön det hon behövde för att leda sömnadsarbetet. Från det att hon började hålla kurser i dräktsömnad hade hon inte något uppehåll, berättade hon i en intervju i samband med hennes 75-årsdag.
Gunnel Schön forskade om Vingåkersdräkten och Österåkersdräkten, som är två av Sveriges anrikaste folkdräkter. Hon gjorde många besök i Nordiska museets magasin och i förråden på Julita och dokumenterade det som finns skrivet och fotograferade dräkterna. Hon utvecklade en teknik för att trycka upp mönster. Gunnel Schön fick flera kulturpriser.
Att läsa var något som Gunnel Schön gärna ägnade sig åt. Hon förestod biblioteket i Baggetorp i 22 år. Fick hon en stund över satte hon sig och knypplade. Tillsammans med Baggetorpsbon Marianne Larsson skapade Gunnel Schön ett bårtäcke som kan användas vid begravningar i Västra Vingåkers kyrka. Det pryds av ett kors och målade humlerankor. Gunnel Schön knypplade korset av guldtråd.
Sina sista år bodde Gunnel Schön på Humlegården i Vingåker. Maken avled i februari 2016.
Närmast anhöriga är sönerna Mikael och Roger med familjer.