Energin strålar runt Helena Svensson. För många katrineholmare är hon välbekant, bland annat som snabb löpare, och inte minst som undersköterska i äldreomsorgen.
Löpning och träning är både ett stort intresse, sedan barnaåren, och en förutsättning för hennes jobb.
‒För mig är det otroligt viktigt att jag tränar så att jag klarar det som krävs i mitt yrke. Skulle jag välja skulle alla människor träna. Man ska var rustad för sin roll, säger hon.
Helena är gruppträningsinstruktör på gymmet World class i Katrineholm. Själv gillar hon crossfit, och när hon springer blir det oftast en mil, i alla fall en halvmil.
Hon gick samhällsprogrammet på Duveholmsskolan.
‒Jag hade tänkt att jag skulle bli polis. Men det var lätt att få jobb inom vården, och min mamma jobbade på Vallgården i Valla. Jag började som vårdbiträde på Lövåsens sjukhem och jag tänkte att jag ska nog jobba med människor.
Så småningom fick Helena möjlighet, via validering, att läsa in vårdprogrammet. Det gjorde hon på ett år (mot normalt tre år) och blev undersköterska.
‒Det är klart man ska plugga! Man får en helt annan förståelse för sitt yrke, säger Helena, som mest har jobbat på äldreboendet Furuliden.
2011 bytte hon hembygden mot Tjörn. Då hade hon träffat Tommy, som kommer från Orust, men som råkade vara på samma fest i Katrineholm som Helena.
‒Nu håller vi på att planera vårt bröllop. Han friade till mig på min födelsedag i oktober. Bröllopet blir 2019; vi hinner inte förr. I år fyller jag 40, och det tycker jag är roligt, så jag vill bara fira det. Med största sannolikhet kommer bröllopet att stå på Orust. Sommarbröllop på västkusten är bra.
Det blev fyra år på Tjörn, utvecklande år säger Helena, men sedan längtade hon hem. 2015 köpte paret hus i Strängstorp. Är man undersköterska finns det alltid jobb, vart man än flyttar, konstaterar Helena. Tommy fick jobb på Möller bil i Katrineholm, där han är servicemarknadschef, och själv blev hon lockad att söka utbildning till brandman.
‒När jag kom in var det med skräckblandad förtjusning. Jag tänkte "ska jag klara det här?". "Nu har jag fått med mig Tommy hit, vi har köpt hus och börjat rota oss..."
2015-2017 var det plugg, jobb, plugg, jobb, berättar Helena som finansierade sina studier med att vara timvikarie i vården. I juni 2017 tog hon examen.
‒Det har varit en intensiv period. Det var värt det. Nu har vi landat. Nu är det bara Tommy och jag. Vi har valt att inte skaffa barn.
När Helena är ledig frossar hon i "Bonde söker fru", "Paradise hotel" och liknande, och i alla galor som finns.
‒Jag älskar galor! Hjältegalan, Cancergalan, Fotbollsgalan... Jag skulle vilja vara där i en fin klänning och en vacker håruppsättning! Och jag älskar Hello Kitty, jag har en mjukis här på jobbet.
Som 14-åring var Helena drabbad av anorexi. Det har påverkat hennes personlighet, tror hon.
‒Har man varit i en dyster period så blir man mån om sig själv och andra. Livet ska vara kul!