Sonia Carlsson har skrivit sånglustspelet som hon gett namnet "Någonstans i Sverige". Tillsammans med Sten Eklund leder hon kören "Igelkottarna" som består av både boende på Igelkotten, nätverkare och intillboende. Igelkottkören bildade stomme i odyssén genom 1900-talet, och personal och körmedlemmar spelade roller som illustrerade texten i diverse välkända låtar.
Handlingen utgår från skomakare Anton, nu 82 år, som ska in på ett äldreboende. Det har han ingen lust med. Han drömmer om gångna tider, och publiken får följa med.
Med stor röd rosett i håret trippar Mari-Ann Lundin genom lokalen med aktuellt årtionde angivet på en skylt. Det börjar med 1940, och Anton ska bevaka landets gränser. Den mycket välkända melodin "Min soldat" är given.
Sedan blir det skojigare, när Anton minns ett biobesök. Filmen är "Jazzgossen", och Sten Eklund svassar in "med en byxa som en rakkniv vass". I nästa nummer är det 50-tal, och det svänger i "En glad calypso om våren".
Anton drömmer om när han var ute och dansade och bjöd damer på skjuts i baksätet på sin bil. Margaretha Wadfors rattar bilen med Inger Jonander och Marie-Louise Lindström i baksätet. De sjunger förstås "Vi har det bra, vi här bak i bilen, och vill ej va' med om nån krock".
Föreställningen innehåller även kända Göteborgsdamer, en storfiskare och en stins, en önskebrunn, och en katt som är traktens skräck.
Med enkla medel och stort nöje skapade de medverkande en underhållande och hörbart mycket uppskattad stund.