Vi hittar en tid för telefonintervju en måndagseftermiddag. Då har Fredrick kommit tillbaka till övernattningslägenheten i Bryssel från New York på morgonen, där han varit med maken för att fira dennes födelsedag. Till New York åkte han från Strasbourg.
Han har hunnit sova ett par timmar före vårt samtal, som vi behöver avrunda efter en timme när det är dags för möte på Europaparlamentet. Efter ett par intensiva dagar i Bryssel, med viktiga sammanträden och tal i ett av hjärteämnena antibiotikaresistens, väntar några dagars arbete i Sofia, Bulgarien. Efter ny mellanlandning i Bryssel hinner han hem till Stockholm lagom för att fira svärfars 60-årsdag, innan han äntligen får landa i sitt älskade Dalarna ett par dagar. Då har han på vägen upp hämtat familjens hundar, som varit inackorderade i två veckor.
Så här ser det inte sällan ut i Fredrick Federleys schema. Det är full fart. Han är van.
– Det funkar. Just nu är jag lite mör på grund av tidsomställningen, men får jag bara hålla mig vaken så jag kommer tillbaka i rätt tid så ska denna vecka också flyta på.
En typisk arbetsvecka är fyra dagar lång, måndag - torsdag. Tre av fyra veckor har han basen i Bryssel, den fjärde i Strasbourg, medan make och dotter har sin vardag i familjens villa i Botkyrka, där Fredrick också landar så snart han kan.
Men hemma är dalagården i den lilla byn Björbo. Det blev den väldigt snabbt efter köpet.
– Det är dit jag mentalt reser när jag tänker på att åka hem. Och det är där vi är varje ledig helg och på loven.
Han var fortfarande ordförande för CUF Västmanland när han följde med kollegan i Dalarna, Sofia Jarl, hem till Dala Floda – och förälskade sig i trakten. Många midsomrar där har det blivit, och för nio år sedan köpte Fredrick stället i Björbo. Gården bebos också av får och kaniner, under sommaren flyttar ett gäng alpackor in och i maj kommer två jämtgetter, familjens 40-årspresent till Fredrick.
– Vi har djuren tillsammans med två grannfamiljer, så det är inga problem med tillsynen. Det fungerar väldigt bra, och jag skulle kunna bo där uppe permanent. Men vi kommer alltid att behöva ett ställe i stan, lillan går i skolan och Johnny kommer alltid att jobba i Stockholm.
Det är i Björbo han tankar lugn och ro, energi och kraft. Där är det lätt att gå ner i varv efter intensiva politiska debatter och sammanträden.
– Där gör man riktiga saker, jobbar praktiskt och löser praktiska bekymmer. Där ska det grävas potatisland, röjas sly och byggas nytt djurstall. Det är en underbar kontrast till politiken, som tar sådan väldig tid hela tiden.
I Björbo har han från och med nu också mor och far, som hittat hus i samma by som sonen.
Men Fredrick ömmar fortfarande för Kungsör, där yngsta systern med familj bor kvar. Och han håller ännu tät kontakt med Kungsörspolitikerna och ser inga som helst nackdelar med att växa upp i en småstad.
– Det finns inget att göra någonstans om man inte tar sig för något själv. Vi spelade rollspel och aktiverade oss med allt möjligt. Jag började även jobba tidigt, och engagerade mig politiskt. "Mer pengar till skolmat" och allt vad det var vi kämpade för. Vi hade inte tid att ha tråkigt.
Inte heller inom partiet genom åren har Fredrick gett sig och sina partikamrater mycket tid till att sitta still och vara inaktiva. Han tycker heligt illa om uttryck som "det går inte", "vi har aldrig" och "så har vi alltid gjort", och ser en stor fara med stagnation.
Han har gjort sig känd genom åren som politikern som går lite vid sidan av de konventionella vägarna. Fredrick Federley har drivit hårda personkampanjer och lyckats kryssa sig förbi partikollegor till riksdag och parlament. Att ta stor plats i den allmänna debatten blev tidigt viktigt. Idag är det inte längre lika intressant.
– Jag har inte samma behov av att testa gränserna i dag. Och nu är jag pappa. Lillan funkar förvånansvärt bra med dagens upplägg, vi gör saker tillsammans när vi är lediga, och Facetime är guld värt. Men om bara några år är hon tonåring och då kan jag behöva finnas till hands även på vardagskvällarna. Jag längtar alltid efter min dotter, klart det blir jobbigt att leva på det här onaturliga sättet.
Men tills vidare är han stolt Europaparlamentariker, det hittills största han gjort i den politiska karriären. Som inte behöver bli större.
– Partiledare? Nej nej, jag har det så bra som det är, har hyggligt stort inflytande i partiet och är väldigt nöjd med Annie. Jag hade ju tänkt sluta helt 2014, men EU-valet blev en nytändning. Nya frågor, nya sammanhang. Det är verkligen en gåva man får som politiker, att få lära sig nya saker hela tiden. Men jag är ensam representant för Centerpartiet här nere och vad jag skulle vilja ha är en kollega, eller två. Jag har lite för mycket på mitt bord.
Så det är vad Fredrick Federley ska jobba hårt för inför nästa Europaparlamentsval i maj 2019.
– För jag stannar gärna kvar några år till om jag får. Det politiska arbetet trivs jag väldigt bra med, även om jag ärligt talat inte är förtjust i allt resande. Vad trevligt det vore om Europaparlamentet låg i Borlänge.