Det lackar mot jul, det är mörkt ute fast klockan knappt passerat tre. Hemma hos familjen Wallin är flera ljus tända, en kartong på golvet vittnar om att de är nyinflyttade. Paret träffades i januari 2012, ljuv musik uppstod och innan årsskiftet samma år bestämde de sig för att skaffa barn.
De köpte radhus, flera i kompiskretsen fick barn, och frågan om när de själva skulle "skaffa barn" kom allt oftare.
Men det visade sig att det inte bara var att "skaffa barn". En utredning inleddes, där man kunde konstatera att det inte var något fel på vare sig Johan eller Maria.
– Vi har aldrig varit bittra över att andra fått barn, utan kunnat glädjas åt dem. Vi önskar inte att några andra par ska behöva gå igenom det vi gjort, säger Maria.
– Det är många barnfamiljer i vår umgängeskrets och vi är båda väldigt barnkära. Men en sak jag avstått ifrån är att byta blöjor på någon annans barn. Jag ville att första gången jag bytte blöja skulle vara på mitt eget barn, säger Johan.
Hur har de här åren och försöken påverkat ert förhållande?
– Jag kan förstå att många förhållanden kraschar under tiden man försöker, för det har varit väldigt tufft. Men i vårt fall har det styrkt oss, säger Johan och tittar mot Maria som ler och nickar medhållande. Hon säger att Johan och hon är väldigt olika men att de alltid ”teamat” väldigt bra.
Paret driver bloggen ”Herre gud vi lever ju”.
Varför heter bloggen så?
– Det var min pappas mantra, han dog för några år sedan, säger Johan och blundar en kort sekund innan han fortsätter: – Vi behövde ju tänka just så, att det alltid finns något att glädjas över.
De berättar att bloggen kommer att leva vidare. Att de aldrig kommer att sluta prata eller skriva om IVF.
– Vi vill inte att det ska vara tabubelagt, men bloggen kommer naturligtvis handla om andra aktuella saker som händer i vårt liv just nu.
Hösten 2017 fick paret det där efterlängtade strecket på graviditetstestet. Men glädjen blev tyvärr inte långvarig. Ultraljudet visade att hjärtat inte slog.
Efter missfallet återstod bara det sista av åtta försök.
– Då för första gången kom Johan hem och sa att han var redo att skicka in ansökan för adoption, säger Maria.
De åkte till kliniken Carl von Linné i Uppsala som de besökt så många gånger de senaste åren.
– Vi hade väl inga speciella förhoppningar den gången, medger Maria. Vi såg mer fram emot att vi skulle gå på en konsert med Oscar Linnros samma kväll.
Men det sista försöket fungerade och den här gången tickade hjärtat.
Vattnet gick samma kväll som de skulle flytta till sin nya lägenhet. Det blev akut kejsarsnitt men allt gick bra och den 1 november föddes Otto.
– När jag hörde bebisen skrika brast det. Jag hade nog hållit andan sedan vi kom in till förlossningen, säger Johan och hans ögon blir glansiga.
– Jag minns när de la honom på mitt bröst och jag såg honom för första gången – hur lik han faktiskt var mig. Det var nog först då jag förstod att det var på riktigt, att han var vår bebis, säger Maria och tar ömt Ottos hand i sin.
Planer inför första julen som föräldrar?
– Det här har vi drömt om i så många år, egentligen vill jag bara överösa honom med jul. Baka, pynta och ge honom massor med presenter, men det blir nog mer av det nästa år. Nu handlar det mer om att lära känna varandra och vårt föräldraskap, säger Maria.
Vad säger ni till par som är i liknande situation som ni varit i?
– Sluta aldrig prata med varandra och ge aldrig upp! säger de båda i mun på varandra och kikar ner på lilla Otto i Johans trygga famn.