Det är två mycket vänliga och språksamma herrar som möter vid Åkes fritidshus i Läppe utanför Vingåker. De har stor vana vid att umgås med folk och fortsätter så, i idrottens tecken. Bröderna, som är uppvuxna i Flen där de båda började spela bordtennis, fyller 75 år den 10 juli. De firar födelsedagen tillsammans, ihop med sina familjer.
Båda är numera bosatta i Stockholm, men tillbringar sommarhalvåret i Läppe respektive Flen. Bordtennis, för Åkes del, och tennis för Hans', har gjort dem rika på upplevelser och minnen. Namn på sportens stora, och på mer lokala, dyker hela tiden upp i intervjun.
‒Bordtennis har varit en stor del av mitt liv, konstaterar Åke.
‒Åke har rört sig i pingiskretsar och jag i tenniskretsar, säger Hans.
Åke Berg var förbundskapten för damlandslaget i bordtennis 1987-89, och lagledare för både dam- och herrlandslaget 1989 – 2001. Han var med om två OS och åtta VM som ledare. När Sverige 1989 slog Kina för första gången var han lagledare.
Hans och Åke utbildade sig båda till gymnastikdirektörer, och jobbade som gymnastiklärare. Senare blev Åke skolledare i Botkyrka, och Hans blev fritidschef och näringslivschef i Flens kommun, och marknadschef för LRF Samköp. Då bodde han i Eskilstuna, men flyttade så småningom till Stockholm där jobbet fanns. Hans engagerade sig ideellt för tennisen på förbundsstyrelsenivå.
‒Under de gyllene åren i svensk tennis efter Björn Borg då hade vi förmånen att jobba med det svenska tennisundret, som det kallades. När jag kom in i förbundsstyrelsen fick jag ansvar för ungdomsverksamheten där. Det var på den tiden när Mats Wilander och Stefan Edberg kom fram. Vi hade möjlighet att åka runt i världen. Jag var med när Mats Wilander vann franska juniormästerskapen, och året efter när han vann Franska öppna, berättar Hans.
Åren med bordtennislandslagen hade Åke nöjet att få jobba med sin hobby, konstaterar han. Han tränar fortfarande, och vann nyligen veteran-SM.
‒Jag tränar med KFUM bordtennis i Katrineholm, det är Vingåkerskillar med där också. Bordtennis var stort i Vingåker en gång i tiden. Vi tränar ett par gånger i veckan. I Stockholm tränar vi i stort sett varje dag. Bordtennis är en skonsam sport. Det är inte lika lätt att spela ishockey när man är 75, säger Åke.
Något han uppskattar mycket är golfbanan i Vingåker, och särskilt den så kallade "Antikrundan".
‒Man träffas varje onsdag, både för att spela golf och umgås. Det är nästan en helig dag, säger Åke.
Bröderna spelar golf bägge två, Hans i Flens golfklubb.
Flen är staden där de växte upp.
‒Vi bodde de första sju åren i Gnesta. Sen flyttade vi till Flen då pappa startade Bergs cykel och sport. Vi var kvar i Flen till 20-årsåldern. Vi höll på mycket med idrott, fotboll bland annat. Alla i Vingåker höll på med flera idrotter, och det var likadant i Flen. Det var mysigt att växa upp i en liten ort, säger Åke.
Det finns för- och nackdelar med att vara tvilling.
‒Man fick alltid ett ärligt svar när vi pluggade. Avundsjuka har aldrig existerat. Däremot har vi alltid haft någon att leka med, säger Hans.
Det har hänt att de har bytt roller ibland som unga, och dragit fördel av att vara enäggstvillingar som är mycket lika varandra.
‒Vi är ju lite halvt kända i Sörmland. Man får alltid frågan "Är det Åke eller Hans?". Man blir betraktad som ett ibland, säger Åke.
Går han omkring i Båstad, där många känner Hans, men inte Åke, kan det kännas dumt att inte känna igen dem han möter.
‒Vi gör så, att då går vi gärna tillsammans, säger Åke.
De har varsin umgängeskrets.
‒Vi träffas inte så ofta nuförtiden, säger Hans.
‒Varannan vecka, säger Åke.
‒Nej, en gång i månaden, säger Hans.
Kontakt har de tätare.
‒Vi pratar mycket med varandra. Minst varannan dag, säger Åke, som är en kvart äldre än sin bror.