Det är sonen Mikael Jonsson som nominerat sina föräldrar till solstrålar, motiveringen lyder "För att de fanns där och hjälpte till när vår dotter kom till världen. ... De är guld värda som fanns där och vi älskar dem massor".
Birgitta och Roland Andersson överraskas hemma hos Emma och Mikael i Österåker när tidningen kommer.
‒Det är en chock att bli nominerad, säger Roland.
‒Man blir väldigt rörd, säger Birgitta.
Farfar Roland står vid vagnen och där ligger barnbarnet Moa.
‒Det är farfars lilla flicka. Han sjunger för henne, om jag gör det tittar hon frågande på mig som om hon undrar var farfar är, säger Birgitta.
För fyra månader sedan föddes Moa genom akut kejsarsnitt. Det var en dramatisk födsel men som tur var klarade sig Moa utan några komplikationer.
‒Det sista jag minns precis innan kejsarsnittet var att läkaren sa "den här ungen måste ut inom 30 minuter" och så slet han av sig handskarna, säger Mikael.
Men för Emma gick det inte lika bra. Snittet i hennes mage blev infekterat och började vara och hon fick åka in till sjukhuset i Eskilstuna, där låg hon kvar i tio dagar. Mikael fick åka hem och ta hand om nyfödda Moa.
Då ställde Mikaels föräldrar upp. Birgitta flyttade in hos Mikael och hjälpte honom med det nyfödda barnet. Även Roland fanns där och stöttade.
‒Det är tur att man har mamma och pappa, säger Mikael.
‒Ja, vi hade inte klarat det utan dem, säger Emma.
När Emma var frisk och kom hem flyttade Birgitta tillbaka hem. Det vill säga ett stenkast bort. Det märks tydligt att Moa har en speciell plats i alla deras hjärtan och binder samman familjen.
‒Det känns som att vi fick ett extra strakt band efter den där tiden, säger Birgitta.
Tacksamheten mot Birgitta och Roland är stor. Mikael och Emma vet inte vad de skulle göra utan dem.
‒De är båda väldigt hjälpsamma och alltid glada, säger Mikael.
‒Vill man ha råd då ringer man till Gittan, säger Emma.
För ett år stod Mikael och Emma utan bostad, men det löste sig genom att Birgitta, av en slump, nämnde det för en dam i ett väntrum som hade tänkt hyra ut sitt hus. Nu bor de i en röd villa med en lummig trädgård i Österåker.
Tre dagar gammal var Mikael när han fick flytta in hos Birgitta och Roland som blev hans fosterföräldrar. Men han ser dem som sina föräldrar och de ser honom som sin son.
Det var också hos Birgitta och Roland som Mikael och Emma träffades.
‒Vi var ett familjehem och 2009 kom Emma och fick bo hos oss över sommaren för hon hade det lite tufft. Vi fick en väldigt fin kontakt och när hon hade flyttat var hon välkommen att komma och hälsa på när hon ville. Där någon gång började Mikael tjata "ska vi inte bjuda över Emma snart?", berättar Birgitta.