Bror Malmkvist pendlar mellan Floda och Dalarna där Anna-Greta Toresbo, hans kamrat i livet på senare år, bor. Anna-Greta har bakat och lagt i frysen till det kommande födelsedagsfirandet.
Numera har Bror sin bostad i Floda sockenstuga, efter att sedan 1966 ha bott med sin familj i en villa vid Rosingsbergsvägen i Flodafors.
‒Jag är född här, inte så långt härifrån, och döpt i prästgården 1927. Min mamma var ensam, jag är en sån där oäkting, så jag växte upp hos min mormor och morfar, tills jag var fyra år. Då flyttade min mamma och jag till min fosterfar. Han jobbade på vägstyrelsen; de byggde vägar runt om i Sörmland, så de flyttade mycket, berättar Bror.
På frågan om det var en bra uppväxt säger han:
‒Ja, det var väl inget fel på den. Det var väl som det skulle vara. Man fick inte så mycket saker som barn får i dag. Man fick försöka hitta på saker att leka med. Grankottar och tallkottar var djur när man lekte lagård.
Efter sex års skolgång och konfirmation när han var 14 började Bror jobba, och han hann göra många olika saker innan han blev anställd som kyrkvaktmästare i Floda kyrka 1966. Första jobbet var som springschas hos Jonssons specerier på Storgatan i Katrineholm och sedan i Stockholmsboden vid torget.
Krigsvintrarna 1943-44 var det mycket snö och mycket kallt, 34-35 grader. Då var Bror med sin fosterfar Gustav och jobbade i skogen vid Gimmersta säteri. Som lagårdsdräng vid Rombol lärde han sig mjölka kor. Han hade mat och husrum och 40 kronor i månaden. Efter det jobbade han hos Gropptorps marmor och stod och borrade bleckhus till skrivställ.
1944, 17 år gammal, flyttade Bror hemifrån och bosatte sig i Katrineholm. Han hade intresse för trädgårdsnäringen och hade flera arbeten inom den. Han sökte till Bergianska trädgårdsskolan i Stockholm men kom inte in.
‒Då sökte jag Julita gårds trädgård och började där och hade maten hos en som jobbade i trädgården.
Läran gick vidare till Burges trädgård i Gimgöl, och sedan hos bröderna Ivarssons i Katrineholm, en trädgård i Eskilstuna och en i Örebro. 1957 övertog Bror och hans fru Ulla, som han gifte sig med 1953, Morjanå trädgård i Vingåker på arrende.
‒Jag stod på torget i Katrineholm på onsdagar och lördagar och sålde grönsaker när vi hade trädgård i Morjanå. Så hade vi mycket hemförsäljning till sommargäster och till Håkanstorp, ett flickhem i närheten, berättar Bror, som samtidigt jobbade skift på SKF.
I sin nedtecknade livshistoria berättar han också om sönernas födelse och omständigheterna runt dem. När tredje sonen, Gunnar, föddes midsommarafton 1960, var Bror med de äldre pojkarna Ola och Mats i Viala; föräldrarna hade lovat dem att de skulle få dansa runt midsommarstången.
Vallmotorps skogsbruksskola blev ännu en arbetsplats.
‒Jag var med och servade eleverna och körde traktor i skogen. De hade en bana vid Vadsbro där vi fick öva och köra med full last på.
När Bror fick förfrågan av prästen i Floda kyrka om han ville bli kyrkvaktmästare var han först tveksam, men sökte.
‒Jag visste inte så mycket om kyrka och kyrkogårdar. Det var en helt ny arbetsplats, men det var väldigt intressant.
"Dagar och år gick väldigt fort", skriver Bror i sin berättelse. Han nämner konserter i kyrkan med artister som Carola och Jan Malmsjö, sitt intresse för målningarna av Albertus Pictor, turisterna som kom, och inte minst detaljer om sitt arbete. Inför julottan fick han vara vaken hela natten för att lägga in ved i pannan varannan timme. Det skulle vara 20 grader i kyrkan klockan 6.00 då julottan började.
‒Min fru jobbade också i kyrkan före pensionen. Och sedan var hon ordförande i kyrkorådet, och kyrkvärd, säger Bror.
Hon gick bort 2007.
Bror Malmkvist känner sin kyrka och kan fortfarande vara en guide som väcker intresset för historien.
Du måste ha tänkt på många gånger att det här är en vacker plats?
‒Det är nog mycket därför jag aldrig har åkt härifrån, för gott.