Det var därifrån han kom för 25 år sedan; från Djursdala utanför Vimmerby. Självklart blev han scout tidigt, som 8-åring. Och när han som vuxen träffade sin blivande fru Anna-Karin från Katrineholm, var det på en scoutträff det sa klick. Förstås.
Ännu 45 år efter att han började tälja med kniv och bygga skogskojor har scoutingen en stor och självklar plats i Per ”Pelle” Anderssons hjärta. Drivkrafterna han brukar framhålla är gemenskapen. Upplevelserna. Närheten till naturen. De goda möjligheterna till personlig utveckling, både som ledare och människa.
– Man får så oerhört mycket tillbaka och lär sig saker av andra som inte finns att lära i skolan eller idrottsföreningen.
Nu är Andersson inne på sitt åttonde år som ordförande. Det våras för Katrineholms scoutkår på många sätt.
Medlemmarna är fler än någon gång under hans tid i kåren – just nu omkring 300, bland tack vare en tillströmning av fler vuxna. Sommarhalvårets alla löftesrika aktiviteter, Summer camp och lägervecka i Tiveden står för dörren. Nästa internationella uppdrag, en lägerresa till Nordamerika, är under planering.
Och i kväll den 23 april samlas kårens scouter, unga som gamla, för att fira årets stora högtid: Sankt Georgsdagen. Före korvgrillning och samkväm vid scoutstugan, går de gemensamt till Gatstuberg för firande och märkesutdelning till barn, ungdomar, nya ledare och trotjänare.
– Det är en viktig dag. Firandet är också ett sätt för de yngsta medlemmarna att se att scouterna inte bara är den lilla grupp de är med i, utan att de faktiskt är delaktiga av något mycket större.
Legenden om Sankt Georg tillskriver riddaren flera egenskaper som en scout ska försöka eftersträva. En av dessa är modet att kämpa mot det onda.
– Det kanske låter stort, men man kan bidra med små saker.
I Sverige firas dagen av både flickor och pojkar, kvinnor och män och scouter som inte identifierar sig med sitt biologiska kön. Internationellt är dock dagen pojkscouternas; där har pojk- och flickscouter sina egna organisationer.
– I vissa länder är det en klar fördel med en organisation bara för flickor. Det ger dem chansen att träffas utan att männen ska vara med och bestämma. Det är viktigt. Därför stöttar vi den ordningen även om vi har valt en annan.
I en polariserad samtid där rasismens, intoleransens och människoföraktets trynen blir allt fulare är scoutrörelsen kanske inte den mest mediala av motkrafter. Men i det där ridderliga idealet att stå upp för det goda finns mycket inspiration att hämta, tycker Pelle Andersson.
Scouterna bedriver sedan länge ett medvetet arbete för allas lika värde, oavsett etniskt ursprung eller könstillhörighet.
– Vi gör det i våra verksamheter, så det kanske inte syns så tydligt utåt. Men det är inte huvudsaken för oss att synas. Det handlar om att göra.