Hon har nog alltid sjungit, konstaterar Margareta.
‒Mitt första musikaliska minne jag har är när jag var fyra år och stod på en pall i kyrkan och sjöng. I skolan sa sångläraren: Margareta, du måste utbilda dig till sångerska.
Hon fortsatte att sjunga i kyrkor, och tog sånglektioner. Så småningom blev framträdandena i hemstaden Eskilstuna fler, och det finns säkert en och annan läsare som minns sångerskans uppträdanden på en av stadens populäraste dansrestauranger.
‒Ja, jag sjöng faktiskt på Metropol vid några tillfällen. Det var samtidigt med att Towa Carson också sjöng där, och inledde sin karriär. Jag fick ett erbjudande om att sjunga återkommande på Metropol, men tyvärr kunde jag inte fortsätta. Det röktes så hemskt i lokalen att min röst tog stryk.
Allra helst har hon sjungit schlagers.
‒Jag imiterade gärna Zarah Leander och Ulla Billquist. Och min bror och jag sjöng och spelade alltid mycket tillsammans, så gitarr lärde jag mig att spela tidigt.
När Margreta bildade familj med maken Anders och behövde lite tid för sig själv och gick undan från vardagen hände det ofta att hon tog gitarren samt papper och penna med sig till en lugnare vrå och skapade musik.
‒Musiken har varit min räddning och glädje genom livet. En familj är ju inte sams jämt, det bara är så. Om jag varit ledsen någon gång har det gått över så fort jag börjat sjunga.
Sångerna hon skrev handlade om just livet och vardagen, glädjeämnen och problem. Det var finurliga betraktelser kring livet som småbarnsmor, om bristen på egentid, om vådan av att vara blyg, om avundsjuka och ryktesspridning och om de ständiga inre motsättningarna när man som kvinna vill köpa sig en ny klänning eller ett par skor men som vanligt bara kommer hem med matkassar.
Men här finns också naturupplevelser och poetiska skildringar av vackra dagar, ofta i valstakt. Att hon sjungit och lyssnat mycket på Evert Taubes och Carl Antons repertoarer hörs i både ord och ton när hon författat betraktelser kring familjens stuga i Valdemarsvik.
‒Man kan säga att mina sånger var små budskap av olika slag. Både melodin och texterna kom direkt, det var alltid så. Jag började skriva egna sånger på 60-talet och höll på i ett 20-tal år.
Men de små budskapen höll Margareta mer eller mindre för sig själv genom åren. Några av sångerna har hon sjungit för publik, men i mer blygsam form. Hon fortsatte att sjunga i olika kyrkokörer och än i dag tar hon ton regelbundet, i SPF Seniorernas sångkör Musikalen i Eskilstuna.
‒Mamma är fantastisk, när kören nyligen höll julkonserter på Pingstkyrkan och på ett äldreboende spelade hon både munspel och gitarr till sångerna, förutom att hon förstås också sjöng, berättar dottern Eva, och Margareta inflikar leende:
‒Jag var äldre än dem som bodde där.
Och det var i samband med att Musikalen under hösten fick spela in en cd som Margareta fick sin idé.
‒Redan på 80-talet spelade jag in mina sånger på kassettband, som sedan bara blev liggande, och jag har tänkt genom åren att det vore roligt att göra något av dem och kanske få dem överförda till en cd. Så nu passade jag på att fråga den duktiga tekniker, Allan Carlsson som spelade in oss, om han kunde tänka sig att hjälpa mig. Och det kunde han. På 80-talet skötte jag all teknik själv, men det klarar jag ju inte längre.
I dag har Margareta nått den aktningsvärda åldern av 93 år. Ett knä har börjat besvära henne, annars har hon inget att klaga på.
‒Man kan ju inte hålla helt när man är så här gammal, förstår du. Men jag klarar mig bra, tvättar, städar, handlar och gör allt själv än så länge.
Hon blir glad men skakar samtidigt lite på huvudet när vi berömmer hennes sånginsatser medan vi filmar en snutt under intervjun.
‒När man blir så här gammal förändras halsen och rösten. Men, det är ju ingenting att göra åt, jag fortsätter att sjunga så mycket och ofta jag kan ändå.
‒Hon är en riktig poet. Det är jätteroligt att ha en så musikalisk mamma, berömmer Eva.
En musikalisk mamma som gett ut en skiva med 23 egna sånger.
‒Jag har sålt många skivor redan, minsann, ler Margareta stolt.
Men åt frågan om hur hon planerat nästa steg i karriären skrattar hon bara.
‒Nej, det har jag inte funderat på. Så långt har jag inte tänkt. Och jag tror inte det blir några nya sånger, det verkar som att det tagit slut i huvudet på nya melodier.
Du kanske blir kändis nu?
‒Nej, bevare mig väl, skrockar hon.