Det småländska handlarparet Harriet och Lennart Johansson blir pensionärer och lämnar, efter 22 år, över ansvaret för Ica Maxi till barnen. Generationsskiftet är ett faktum.
I Väckelsång i Småland lades grunden till Norrköping i Östergötland, där cirkeln sluts.
Familjen Johansson med pappa Lennart, mamma Harriet och barnen Bodil, Anneli och Markus, har vuxit ihop, upp och levt tillsammans under Icas namn i 40 år – de 22 senaste i flaggskeppet Maxi på Ingelsta.
– Det är knappt man kan ta in allt. Vi la en plan för drygt tio år sedan. Den blir verklighet nu. Det känns rätt, säger Lennart och Harriet i en och samma mening.
Så som det varit under hela livet.
– Jag är handlaren och Harriet håller koll. Det här hade aldrig fungerat annars i så många år. Vi är ett, säger Lennart och ler.
De träffades på ett bröllop, när Harriets syster gifte sig med Lennarts kusin. I dag har de varit tillsammans i över 50 år, blivit småländska östgötar och bor i Svärtinge.
Livsresan i Ica började med ett telefonsamtal några dagar före muck från I 11 i Växjö.
– Det var så märkligt. En Pelle Pettersson i Växjö hade ringt till regementet och sökt mig ... Jag skulle ringa 20 100 och söka upp honom. Jag glömmer det aldrig, säger Lennart.
Du minns till och med numret?
– Det var en otrolig grej. Jag träffade honom, en karismatisk man med bestämda åsikter och tankar, och han målade upp en bild för mig som en framtida handlare. Jag kunde inte bara tacka nej. Han var min chef i tio år. Vi håller fortfarande kontakt.
I början av 1981 lämnade familjen Johansson Småland och Växjö och flyttade till Göteborg, när Lennart började med specialvaror i Icas regi i Göteborg.
– Vi tog chansen, men trivdes inte alls utan ljög för varandra i nästan ett år om hur bra allt var. På vägen hem från min syster i Jönköping, som vi hälsat på under trettonhelgen 1982, körde vi mot Växjö, men det var ju inte där vi bodde ... Där och då erkände vi för varandra vad vi både kände.
En dryg vecka senare, på en konferens i Kungälv, blev Lennart erbjuden butiken i Väckelsång, som ligger tre mil söder om Växjö.
– Jag kunde egentligen aldrig se mig, som växte upp i Växjö, flytta till lilla Väckelsång en dag med 800 hushåll, men vi tvekade aldrig. Vi ville hem till Småland, säger Harriet.
Lennart blev, för första gången, handlar'n i byn och Harriet, som jobbat på länsstyrelsen, tog hand om det ekonomiska och administrativa.
– Butikslivet var en helt annan värld för mig, men siffror har alltid varit min grej. Jag kunde sitta på kontoret ena dagen och kassan nästa ... Det var perfekt, minns Harriet.
Familjen Johansson skapade en ny grund i det lilla samhället och drev butiken, som blomstrande och dubblade sin omsättning till tolv miljoner under fem år.
– Jag tog ett uppehåll på några år från butikslivet och var konsult inom charkindustrin för olika företag, men fick flera förfrågningar om nya butiker under den tiden. Det var under många år svårt att få handlare, särskilt till de mindre butikerna, som hade dålig lönsamhet, minns Lennart.
Året är 1998, året före flytten till Norrköping, och Lennart Johansson står vid charkdisken i butiken i Ingelstad, som var en av två butiker paret Johansson drev och ägde i Småland då.
Hösten 1994 var Johanssons tillbaka, när man blev handlare i Hovmantorp och på bara några år tog man också över butiker i Ingelstad och Ryd.
– Vi sålde Hovmantorp 1996 och levde i allsköns ro med de två andra butikerna, som var och en omsatte 20–25 miljoner kronor. Vi trivdes och hade egentligen inga andra planer för framtiden, säger Lennart.
Så ringde telefonen några dagar före julen 1998.
– Jag kunde inte förstå varför de ville träffas mitt i självaste julrushen, men jag åkte in till Växjö och träffade ledningen. De la upp kalkyler och siffror, som var alldeles hisnande och frågade om jag ville ta över Maxi i Norrköping.
Resten är, som man brukar säga, historia.
– När jag ringde hem hann jag inte säga något innan Harriet frågade "var ska vi flytta?", säger Lennart.
– Vi fick en vecka på oss innan de ville ha ett svar, men vi fick inte säga nej. Vi hade ett familjeråd med barnen över julen och på juldagen tackade vi ja till Norrköping. Det var snabba bud, berättar Harriet.
Livsresan genom Ica tog så Harriet och Lennart Johansson norrut längs E4 och landade i Ingelsta i Norrköping.
Den 28 december 1998 tog Lennart tåget till sin nya hemstad och blev kvar.
– Jag minns hur jag satt på hotellet på kvällen och funderade "hur ska det här gå?" Jag hade varit ute på Ingelsta och sett allt för första gången. Tolv kassor, mellan 80 och 100 anställda och en omsättning på över 200 miljoner kronor. Det var stort.
I en av de första annonserna lockade Lennart Johansson med småländska isterband.
– Du trodde det skulle bli en storsäljare, men vilken flopp det blev. Den sålde inte alls, säger Harriet och skrattar.
Här, ständigt på språng med telefonen och varor i korgen, är en klassisk bild av handlaren Lennart Johansson i sin absolut bästa och rätta miljö.
Det var en flytt med många känslor.
– Vi var ju vana vid den lilla butiken, där man kände alla och kunde ställa klockan efter vissa stamgäster. Du kunde till och med deras inköpslistor till slut. Om någon glömt sin medvurst kunde man påpeka det. Vi lyckades ta med den lilla känslan in i det stora och har blivit vänner med så många kunder genom åren. Norrköping är vårt hem nu, säger Harriet.
Så ni har inte satt i er bilen och varit på väg till Växjö igen?
– Inte en enda gång ... Vi har kvar en gammal släktgård i Småland så får vi en småländsk dos då och då.
22 år senare är det över, när mamma och pappa lämnar över handlarskapet till barnen.
Generationsskiftet är här.
Bodil stannade kvar den där dagen i Småland och jobbar kvar i Ingelstad, men Anneli och Markus ska ta vid i föräldrarnas fotspår och driva Maxi vidare in i framtiden tillsammans med Niklas Andersson.
Lennart och Harriet Johansson har varit tillsammans i över 50 år, blivit småländska östgötar och bor i Svärtinge.
– Vi är klara nu. Det känns bra. Vi har upptäckt livet utanför butiken. Det trodde man ju aldrig en dag, men å andra sidan har vi, tack vare barnen, alltid butiken kvar och kan, om vi känner så, åka dit och hjälpa till. Den känslan är viktig, säger Harriet.
– När vi kom hit hade vi runt 6 000 artiklar, men i takt med människors växande matintresse har det växt otroligt. Vi har mellan 18 000 och 20 000 i dag, där just det lokala och närodlade har tagit sin rätta plats de senaste åren. Vi har säkert ett 50-tal lokala producenter hos oss i dag, säger Lennart.
Utvecklingen med självscanning och online har revolutionerat handeln.
– Det är en helt annan bransch i dag. Du kan knappt beskriva det. Det går så fort. Du kan vara borta från butiken bara en vecka så är det något nytt på gång. Jag kan verkligen sakna att vara i affären och gå på golvet och prata med folk, säger Lennart.
– Jag vet det ... Det är därför du är borta i tre–fyra timmar varje gång du ska handla, kontrar Harriet.
– Det är en fördel med mitt intresse för matlagning. Jag måste ju handla ju ...