– Jag blev föräldralös 1946 då min mamma dog. Pappa dog redan då jag bara var ett par månader. Jag flyttade från Sköldinge till min farbror Martin Larsson, som var byggnadssnickare. Han var med vid starten av byggnadsfirman Bröderna Larssons. Bland annat deltog han i bygget av Tallåsaulan, berättar Rolf.
Bilden där namnen på gruvarbetarna vid Kantorps gruva efterlystes väckte minnen från tiden som flytt. Det Sköldinge Rolf växt upp i hade flera speceributiker; Bolang, Gamla Åkessons och en stor Konsumbutik. Bredvid den sistnämnde låg ett skrädderi; K E Eriksson.
– Där kunde man få en kostym uppsydd. Förresten fanns det även två charkuteributiker, en basarbutik och en fin mejeributik nere vid järnvägsstationen.
I dag är Rolf snart 85 år gammal, men kan ändå peka ut några av männen på bilden: Viktor Israelsson (1875–1951), Martin Ling (1913–1995), Anton Fredrik Kollberg, medlem i Fattigvårdsstyrelsen och kommunalfullmäktige och en man som kallades "Platten".
Själv har Rolf mest minnen från tegelbruket i Sköldinge.
– Jag arbetade där under en sommarferie. Tegelbruket var 150 meter långt och tegelstenarna skulle bäras ut och läggas på hyllor för att de skulle lufttorka. Man fick skilja stenarna åt med en kniv som såg ut som en stekspade, annars kunde stenarna fastna i varandra. En krona och 50 öre per 1 000 stenar tjänade jag. Vissa dagar fick jag ihop tre kronor.
Rolf visar upp en bild som han har med sig i ett häfte. Den föreställer tegelbruksarbetarna och en samling män står framför kameran snarlika dem på bilden från Kantorp.
– När jag flyttade in till min farbror i Katrineholm bodde han på Hantverkaregatan mitt emot Gröna Kulle. I ett av de första husen i Katrineholm med porttelefon. Och vi som inte ens hade haft en vanlig telefon hemma tidigare.
Rolf växte upp, gjorde sin militärtjänst, gifte sig med Aina år 1954 och byggde eget hus i Nävertorp.
– Nu har min son Ola och hans familj tagit över villan. Jag och Aina bor sedan nio år mitt i centrala Katrineholm i Pionen med balkongen åt väster. Där kan vi sitta i lugn och ro och se på solnedgången på somrarna, säger han och lämnar tidningen, men lovar att komma tillbaka med fler namn.
En tid senare återvänder han för att fylla på med fler namn på personerna på den gamla bilden. På en fastsatt lapp på tidningsurklippet har han skrivit "Kan ej finna fler ansikten".
– När jag åker till Sköldinge i dag känner jag knappt igen en enda människa. Och om jag frågar efter någon från förr känner de jag pratar med inte igen dem, berättar Rolf,
– Men jag träffade Dan Waern, den lokala landslags- och OS-löparen, för ett tag sedan. Då jag frågade om han kände igen mig från uppväxtåren i Sköldinge, knackade han på sitt huvud och sa att han skulle använda disketten han hade där för att leta fram mitt namn. Och med lite hjälp kom han på det, säger Rolf som ska vara mannekäng vid en klädvisning i en butik i Katrineholm.
Det senare berättar han med ett litet skratt innan han försvinner igen.