– Det var munkarna vid Julita som började med grävandet redan på 1100–1200-talet, berättar Bengt Johansson och pekar på de nyligen uppsatta informationsbladen på en av väggarna i de forna bibliotekslokalerna i Gropptorps bygdegård i Marmorbyn, ett samhälle som grundades av brottets ägare, Folke Anger, 1939.
I lokalen finns även Sven Lundells modell som visar en framtidsvision över det på sin tid blomstrande marmorbrottet. Ett flertal vitrinskåp och hyllor gapar tomma. Förhoppningen är att de snart ska fyllas med marmorsaker gjorda vid det lokala brottet.
– Det är bråttom, snart är de som arbetat i marmorbrottet borta och då kanske askkoppar, mortlar och annat slängs bort av dem som inte uppskattar dem, säger Lennart Fäldt en av de sist anställda i Gropptorps marmor.
– Jag slutade den 1 januari 1970 och då hade brottet köpts upp av Yxhult i Närke. Men Börje var kvar längre än så, säger Lennart och pekar på Börje Karlsson, som lämnade brottet under 1972.
– Lennart och Börje var riktigt duktiga stenarbetare och ansågs som påläggskalvar, informerar Bengt Johansson.
De har dessutom varit förutseende att spara en del av det de gjort vid sidan av sitt egentliga arbete och båda försvinner hem för att hämta marmormortlar att visa upp. Lennart Fäldt har tre minimortlar i marmor av skiftande färg. Börje Karlsson har en desto större mortel, tung som attan.
– Färgen på Gropptorpsmarmorn kan skifta från ljus klargrönt med lite röda inslag till en mörkare färg, berättar Lennart som tillsammans med Börje ska anlitas som experter för att bedöma varifrån de marmorting, de nu hoppas på ska lämnas in, kommer.
Torgny "Pipa" Eriksson har helt andra minnen från marmorbrytningen.
– Det finns många hål här i trakten efter olika marmorbrott och på vissa ställen var djupen i de nu igenfyllda gruvorna 20–25 meter. När jag var grabb badade jag tillsammans med mina kamrater i de vattenfyllda hålen. När man skulle spränga loss nya marmorblock ropade arbetarna till oss att vi fick simma bort en bit. Sedan hördes ett dovt "bomp" när detonationen smällde och sen kunde vi simma tillbaka igen.
– Alla marmorhål är inte igenfyllda och det kan finnas både fisk, en del bilar och en och annan älg i dem, säger Bengt.
I skogarna runt Katrineholm finns flera rester av olika marmorbrott, fyller Uno Karlsson i.
Museigruppen med Börje, Lennart, Bengt, Uno och "Pipa" hoppas nu på många bidrag till det blivande museet.
Gropptorps marmor
På 1980-talet höll ABF en studiecirkel i "Gräv där du står" vilket resulterade i boken "Gropptorpsbygden och Marmorbyn – en historisk skrift"