För tre år sedan flyttade Kjell och Caroline Johansson från lägenheten ut på landet.
– Vi gjorde tvärtom mot alla andra när vi blev pensionärer, även om min hustru Caroline inte är 65 år fyllda än. Vi lämnade lägenheten på tredje våningen på Tingshusgatan i Katrineholm och flyttade ut på landet, berättar Kjell.
Samma dag som de fick tillträde till huset i Gropptorp började det snöa.
– Jag åkte ut med min nyinköpta snöskovel för att skotta. Jag var barhänt, det var kallt och snöade rejält och snoret rann. Då undrade jag lite var portvakten var, säger Kjell skämtsamt.
Livet på landet har sedan dess bjudit på flera dramatiska ögonblick.
– En gång såg jag två hjortar som fastnat i varandras horn med stängseltråd. De bråkade och hamnade så småningom i ett dike och i en bäck. Sen försvann de. Plötsligt såg jag hur de kravlade sig upp ur vattnet och blev liggande på marken. Så skakade de på sig. Då kom de loss från varandra. De stapplade iväg åt varsitt håll, men så fick den ena hjorten syn på den andra i ögonvrån igen och satte efter honom.
Kjell och Caroline promenerar gärna runt i den nya bygden och har bland annat gått förbi Gropptorps gård, där Tage och Birgitta Rosén bor.
– Första gången vi träffade deras hund Eros sprang han halvvägs ut mot landsvägen där vi gick. Den andra gången hade vi hunnit gå förbi avtagsvägen till Gropptorps gård då Eros fick syn på oss och kom springande som en tok efter oss, med öronen flaxande. Jag skulle gå tillbaka med honom, men när Caroline väntade kvar på landsvägen satte han sig ner mitt emellan oss. Då fick jag lyfta upp honom och bära honom hem. Tage och Birgitta berättade att Eros inte brukar springa efter dem som passerar, berättar Kjell.
Sedan dess har paret Johansson ibland tagit svängen förbi Gropptorps gård för att hämta Eros som får följa med på promenad. Med det har blivit ett och annat samtal och vips har vänkretsen utökats.
När tidningen kommer på besök sitter Tage och Kjell i trädgårdsmöbeln vid det rosénska hemmet. Eros går runt och luktar och smakar på det som lockar honom.
Birgitta kommer med kikaren i handen.
– Jag tycker om att följa fågellivets ankomst. Och kom ska ni få se ett vårtecken, säger hon och visar före till en plats i trädgården som är alldeles vit av snödroppar. I närheten blommar en tibast med lila blommor.
Birgitta bjuder in till kaffe och toscakaka i den inglasade verandan där de övervintrade flugorna surrar mot fönsterrutan.
Snart är våren här på riktigt.