När Berit Johansson i Vingåker kom att tänka på att det den 4 maj var 50 år sedan hon provade lyckan i USA började hon leta efter den väninna hon bodde ihop med en stor del av tiden på andra sidan Atlanten.
– Jag fick lite hjälp att leta på internet. Och eftersom Elsmari hade kvar sitt flicknamn Kruse var det inte så svårt att hitta hennes telefonnummer.
– Och jag blev först lite överraskad när jag svarade i telefonen och någon frågade "Är du den Elsmari jag bodde ihop med under flera månader för 50 år sedan i USA?", kommenterar Elsmari som nyligen besökte Berit i hennes nya lägenhet i Vingåker.
– Jag har bott på Läppevägen tidigare, men nu har jag flyttat in till samhället med min hund Olga. Vi har båda lite svårt att gå och det blir bekvämare att bo i lägenhet, berättar Berit.
Olga sträcker ut sig på golvet nära mattes fötter. Hon tar besöket med lugn och ro.
Tvärtom verkar livet ha varit för Berit och Elsmari då för 50 år sedan.
– Det var party, party då. Vi partade hela tiden, säger Elsmari , skrattar och bläddrar bland sina foton i ett album från den tiden.
En hel hög med brev ligger på köksbordet tillsammans med de båda väninnornas album.
Elsmari läser högt ur sina brev till sin mamma. Brev som andas ungdom och frisk fläkt. Inga bekymmer verkade ha funnits, i alla fall i de nedskrivna raderna.
– Vi ville inte att våra föräldrar skulle oroa sig, fast vi hade det knapert och inget jobb ibland.
I Sverige hade de arbetat på olika avdelningar på Långbro mentalsjukhus i Stockholm. Båda fick anställning hos familjer då de kom till USA.
– Jag reste med fartyget Gripsholm till och från USA, resan tog 9–10 dagar, nu tar den bara nio timmar med flyg. Elsmaris pappa jobbade på SAS så hon hade en flygbiljett, säger Berit.
– Vi kände varandra lite ytligt i Sverige, men när man reser till ett annat land, kommer man varandra närmare.
– Jag jobbade i en familj i Sacramento, där hustrun så småningom blev gravid. Bland annat fick jag prova kläder i butikerna så att mamman i familjen kunde se vad hon ville ha efter det att hon hade fått barn. En gång fick jag vakta familjens hus då de reste bort. Jag fick ha en pistol under kudden och ett gevär stod i en garderob. När jag sa att jag aldrig hade skjutit, fick jag höra: Skjut, bara skjut!, säger Elsmari.
Berit fick sin första anställning i New York-trakten hos en brandman som var änkling med barn. Han var borta mycket, ibland mellan 24–48 timmar och Berit som ville kunna se sig om blev fast med barnen. Så hon sa upp sig och sökte upp Elsmari som bodde på andra sidan USA.
Väninnorna bläddrar i albumen, skrattar och berättar om hur de möttes trots att de först kommit till var sin kust, flyttade ihop, sökte jobb på ett bageri, bara hade råd att äta vattenmelon med lite salt, fick jobb på ett sjukhus i Sacramento och festade, innan det var dags att återvända hem till Sverige igen.