Den 17 augusti kunde Kurirenläsarna i spalten "Kuriren för 50 år sedan" läsa att kaninkött år 1965 inte längre räknades som något man oftast stoppade i grytan. Krisåren efter andra världskriget, då kaniner drygade ut den ibland torftiga mathållningen, var över.
Den unge Alf skaffade sin första kanin redan i början av tonåren.
– Jag och en kompis delade intresset för kaniner. Den första vi visade upp fick vi skicka per tåg till Jönköping, där utställningen var. Vi var 14–15 år gamla. Kaninen befanns för tunn och godkändes inte. Efter det fick vi hjälp av en domare som skänkte en av rasen hermelin.
När Alf Eriksson 1965 visade upp sina kaniner i Katrineholms-Kuriren var han 23 år gammal. Nu 50 år senare delar det 23-åriga barnbarnet Felicia samma djurintresse. Tillsammans driver de hobbyverksamheten Svartuddens kaniner.
– Just nu läser Felicia på universitet, så kaninerna är hos mig. Men hon kommer hit för att klippa klor och pyssla om dem så fort hon är ledig. Det är fantastiskt att dela ett intresse med sitt barnbarn!
När Felicia var liten fick hon följa med sin morfar på kaninutställningar runt om i Sverige.
– Hon tyckte att det var roligt och jag tyckte att det var jätteroligt att hitta på saker tillsammans med henne. Då trodde jag inte att mitt intresse för kaniner skulle bli lika starkt hos henne, berättar Alf.
Arbetet med att träna kaninerna för utställning delar de. Då Felicia är ledig är det en hel del kanintassar som ska få sina klor klippta bland annat.
– Det gäller också att kaninerna kan presentera sig väl.
Raserna de har specialiserat sig på är rex viltgul och bourgogne.
– En bra kanin ska ha bland annat ha väl rundad rygg, ha tät päls, vara i bra kondition och vara van vid hantering, berättar Felicia.
– Viltgul till exempel betyder att den plyschaktiga pälsen inte ska ha inslag av rött. Och det är viktigt att de har den vita markeringen runt ögat.
– Vi har kaniner som är "rena" från inblandning av andra raser i 15 generationer. Och eftersom det inte finns så många kaniner i Sverige av de raser vi har, måste vi ibland importera avelskaniner, berättar Alf.
Alla kaniner är märkta i båda öronen. I det vänstra står uppfödarens nummer och i det högra individens nummer. Felicias uppfödarnummer är F92.
– Det är lätt att komma ihåg. Jag hade tur att få den kombinationen. Jag heter Felicia och är född 1992.
– Många av Felicias kaniner har på utställningarna fått 95 och 95,5 av 100 möjliga, säger en mäkta stolt morfar.
– 2008 vann hon Junior-SM och hon har många champions.
Efter en utställning i Nyköping vintern 2010 slog katastrofen till.
– Vi utställare hade haft avslutningsmiddag. Planerna var att mamma skulle bo över natten hos kaninerna, eftersom det hade varit "skumma typer" som brutit sig in till kaniner tidigare, men hon bestämde sig för att åka hem med oss andra. Det var tur för under natten rasade taket in, berättar Felicia.
– Det tog lång tid att ta hand om och identifiera de kaniner som överlevt och som hittades lösa. De skulle slussas till rätt ägare. Ägarna var tvungna att identifiera sig så att kaninerna inte hamnade hos någon som inte ägde dem. Även de döda kaninerna skulle identifieras och avföras från registret över kaniner i Sverige. En del kaniner var skadade och måste avlivas. Andra blev parade.
– Felicia jobbade hårt med efterarbetet, berättar Alf.
I Alfs och hustrun Sivs bostad finns en massa priser och diplom. Ett bevis på att det arbete morfar Alf och barnbarnet Felicia har gett gott resultat och att de har tänkt rätt.
Men kaniner är inte allt. I en stor hage intill går Felicias två hästar. Dessutom funderar hon på att skaffa sig en katt.
– Jag vill gärna ha en brun- eller blåmaskad siames.
– Det här med kaninuppfödning är egentligen en ren förlustaffär om man tänker på pengarna. Men jag har ändå gjort en stor vinst. Jag får ju träffa mitt barnbarn så ofta! säger Alf.
Alf Eriksson
Uppvuxen i Valla, bor utanför Sköldinge. Har arbetat 28 år på Sköldinge byggelement – bland annat med transporter och som avdelningschef. Har varit klassmorfar i Flodafors. Bor utanför Sköldinge. Certifierad kanindomare, medlem i Örebro läns kaninavelsförening
Felicia Eriksson
Uppvuxen i Sköldinge, bor i Bettna. Studerar till grundlärare med inriktning fritidshem, undervisningsämne: Bild, vill arbeta med integration och invandrarbarn. Framgångsrik kaninuppfödare, medlem i Örebro läns kaninavelsförening, svartuddenskaniner.n.nu