Miladin "Mille" Panic är uppvuxen och bosatt i Katrineholm och pendlar dagligen till jobbet som rektor i Gnesta kommun.
– Mitt intresse för pedagogik vaknade när jag efter gymnasiet jobbade som elevassistent på Nyhemsskolan. Jag fick uppdraget att läsmotivera en kille på mellanstadiet så jag läste allt jag kunde komma över för att få veta hur man skulle göra.
Mille Panic utbildade sig till fritidspedagog vid Örebro universitet samtidigt som han läste extrakurser i pedagogik och annat som intresserade.
– Det var en jättebra tid som formade och utvecklade mig.
Som nybakad pedagog fick han uppleva två världar i Fittja och Tullinge där han jobbade som fritidsledare i några år.
– Så olika men samtidigt så lika. På ett fritids hann pizzabagarna inte med sina barn eftersom de jobbade för mycket, likaså på det andra där pizzeriaägarna ofta kom med headset i öronen när de hämtade sina barn.
Samtidigt var det bra år eftersom det fanns utvecklingslust och god ekonomi. Simskola, besök på museum och estetiska ämnen fick plats i undervisningen.
– Det är det som är så stimulerande med att jobba med barn – att skapa tänkande människor.
Engagemanget resulterade i att Mille utbildade sig till lärare och flyttade tillbaka till Katrineholm där han bland annat arbetade som lärare på Strångsjö skola i flera år och var verksamhetsledare för Komtek, en kommunal teknik- och entreprenörskola.
– Att lyfta och bekräfta barn och se deras glädje och glöd är en stark drivkraft. På sikt kanske vi kan få till en teknikprofil på skolan här i Gnesta.
I samband med nedläggningen av skolan i Laxne var det starka protester. Många föräldrar ville inte att deras barn skulle behöva lämna sin hemort för att börja skolan på annan ort. Men allt har hittills gått bra för de 26 eleverna. Elevhälsan har även varit extra observant för att barnen ska känna sig trygga i sina nya grupper på Welandersborgskolan.
– Det har varit lärorikt. Jag har förståelse för föräldrarnas frustration men även för politikernas resonemang. Oavsett är det en resurs för skolan med föräldrar som engagerar sig.
Hans egna föräldrar kom till Sverige från det forna Jugoslavien. Pappa fick jobb på SKF och hans mamma var starkt engagerad i en serbisk förening.
– Jag minns när jag såg henne tala inför halva Jugoslavien på klubben. Jag var så stolt över henne!
Om han fått energin från sin framlidna mamma så är humorn ett arv från pappan. Nästa projekt för Mille Panic blir att sätta sig i rektorsskolan. På frågan hur han orkar svarar han:
– Vi har bara ett liv!