Citat Lars Hultén: "Du som vet vem jag var, säg det till någon".
I 60 år var vi vänner Ulla och jag. Vi möttes i Surahammar 1963 som lärare i grundskolan. Ulla var "småskollärare" då och jag var vikarie. En intensiv vänskap utvecklades.
Ulla var intelligent, vetgirig och sprudlande av liv. När det var besvärligt eller inte gick efter ritningarna brukade hon säga: "...men det är ingalunda ointressant".
Vi bodde grannar, sågs på helger och lagade mat. Vi semestrade tillsammans med våra respektive. Vi åt oss genom Europa, brukade vi säga, då matintresset var gemensamt och stort. Allt diskuterade vi, litteratur, musik, konst och världsläget. Vi delade upplevelser, intryck och erfarenheter.
Så småningom bättrade Ulla på sin grundutbildning och tog studentexamen som årets mest framgångsrika vuxenstudent. Därefter tog hon en akademisk examen med latin som huvudämne.
Hon och dåvarande make flyttade till Mallorca som lärare i Svenska skolan där. Efter utlandstjänst hamnade de båda i Kinna i Västergötland. Makarna skildes åt och Ulla lämnade lärarbanan och arbetade sedan på Luftfartsverket i Bromma. Där träffade hon sin man Leif. Ulla hyrde en tid ett litet torp på Ekerö. Där bodde hon utan vare sig vatten eller central värme. En tid körde hon också lokalbuss i Stockholmsområdet. Det säger något om hennes dristiga natur.
Luftfartsverket utlokaliserades till Norrköping och Ulls och Leif med det. När Ullas mamma dog övertog paret det gamla soldathemmanet "Solbacka" i Österåker, ett hus som Ulla värnade mycket om.
Jag är tacksam för alla de år av härlig samvaro som vi haft och för den vänskap Ulla gav.
Jag har hög grad uppskattat alla generösa fester, gåsmiddagar, härliga båtturer och livliga samtal. Åren med Ulla är inget annat än oförglömliga.
Ett stort tomrum lämnar hon efter sig.