Till minne av Marianne Svedberg

Min granne, tvärsöver gatan, är borta och vad tomt det blev. När en människa försvinner bryts väven av vänner och det blir ett stort hål. Precis så kändes det.

Marianne Svedberg

Marianne Svedberg

Foto: Privat

Minnesord2023-07-15 08:16

Minnesord

Marianne och jag träffades sent i livet, men i en by vet man vem alla är. Och vi hälsar. Därför var det lätt, när hon flyttade från Lillbacka, att gå över med flyttgröt när hon var på plats. Vid senare besök kom alla gemensamma bekanta upp. Hunduppfödare från förr, jägare och naturboksförfattare. Djur, natur, miljö och klimat allt gick att tala om. Vi hade bägge samma intressen.

Vinterfåglarna, som mumsade solrosfrön på min tomt, gladde henne mycket. Hon kunde ringa in och berätta vilka sorter hon såg här. Varje dag försvann hon många timmar med bilen, då åkte hon och spanieln Coco till Fallbokärret. Ringde jag när hon var där svarade hon med "Skogen". Historierna var många när hon kom hem, om älgarna, rådjuren, en grävling, hare eller räv, örnar och övriga fåglar. Hon njöt och bara insöp miljön, skogen och allt hon såg, och kände, omkring sig. Och sommartid levde Marianne mer eller mindre utomhus, i skogen eller med en god bok på sin veranda.

Vi fick en gemensam vän som besöker mig och gärna gick över till Marianne för en pratstund. Ville inte grannen vara med på en fika ute då hade hon dörren öppen eftersom hon uppskattade att vi skrattade. Vi delade tidningar och min terrier och jag hängde kuriren på dörrhandtaget varje morron. Enkel grannservice, mycket uppskattat.

Mariannes Coco fick somna in före min terrier och vi delade bägge saknaden. En hundkompis som försvinner lämnar också ett stort tomrum efter sig.

Vi hade även en rätt frekvent vykortskorrespondens, orkade vi inte ringa då var det enklare att gå över med ett vykort och lägga i postlådan.

När även min hund fick somna in fick jag sista vykortet. Vackra fjärilar pryder framsidan och på baksidan står följande: ”Många varma kramar vill jag ge mina fina grannar. Saknar tidningsbudets tassavtryck.” 

Jag är glad att jag fick umgås med Marianne, tyvärr, en alltför kort tid. Hennes empati, intresse och personlighet har lämnat stort avtryck hos mig, att bry sig var Mariannes signum.

Mina tankar går till hennes familj och vi är många som delar er saknad.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!