Minnesord
Jag lärde känna Marianne under mina riktigt fina år som rektor inom vackra Julita barn- och ungdomsområde, med start 1996.
Marianne var en mycket engagerad och flexibel pedagog. Som på alla skolor, hade vi inte en riktigt bra skola för alla elever. Därav bildade jag en projektgrupp för att försöka skapa en skola för alla. Vi valde att kalla projektet för en "Möjlighetsskola".
Marianne ingick i denna projektgrupp med fler engagerade personal. Vi åkte på ett studiebesök till Huvitus i Finland då de var först ut att praktisera Äventyrspedagogik. Vi ville även använda oss av Utomhuspedagogik. Vi lärde oss mycket vid besöket samt även via hjärnforskare Matti Bergström också från Finland. Han förespråkade bland annat hur viktigt det är att använda båda hjärnhalvorna i elevers undervisning. Detta tog vi till oss vid vår projektbeskrivning.
Vi ville ha ett nära samarbete med socialtjänst, BUP (barn och ungdomspsykiatrin), elever och vårdnadshavare. Vi sökte medel och blev beviljade ett projekt på tre år. Två forskare från Uppsala Universitet följde oss under dessa år, vilket höjde både status och kvalitet på projektet. Vi fick mycket positiv feedback av forskarna över förhållnings- och arbetssätt.
Marianne var en trygg och stabil "stöttepelare" under dessa år, självklart hade vi det tufft ibland. Men tänk er när elever till exempel blev erbjudna matematik i träslöjden av en behörig och mycket duktig matematik-/slöjdlärare och nådde målen, vilken lycka för dessa elever!
Kortfattat kan jag berätta att projektet slog väl ut med nöjda elever med stärkt självförtroende och egna visioner gällande deras framtid samt tacksamma vårdnadshavare som inte hade behövt "ramla" mellan olika stolar/organisationer.
Varmt tack och en sista hälsning till Marianne från före detta rektor