En miljöhjälte har gått ur tiden.
Min man, Kalle, somnade in den 15 juni i sviterna av Alzheimers sjukdom.
Kalle föddes i Gävle. Efter studier vid Uppsala universitet drevs han av ”gröna vågen” ut på landsbygden tillsammans med sin dåvarande hustru. Det talades om familjen som odlade alternativt och hämtade hem sin första kossa i folkvagnsbussen.
KRAV bildades vid köksbordet på Sörtorp och Kalles pappa ritade KRAV-märket. När Miljöpartiet bildades 1981 blev Kalle politiskt engagerad och kom att sitta i såväl kommunstyrelsen som fullmäktige samt i flera olika nämnder i Katrineholms kommun och som ordförande i kommunrevisionen de sista åren innan sjukdomen blev honom övermäktig.
Vi gifte oss 2002 och delade intresset för kommunpolitik. Jag lärde mig mocka efter korna, leta rätt på gömda kalvar, flaskmata lamm och utan blödighet senare välja ut dem som skulle gå till slakt.
Under säsong gick fredagarna åt till att plocka grönsaker och göra blombuketter till Bondens marknad i Stockholm. Arbetet på gården utökades med besöksverksamhet inom mitt yrkesområde – konsten. Kalle deltog som en ”bond-Banksy” med ”anonyma” konstverk varje sommar under de tio år vi arrangerade ”Konst på åsen” tillsammans med sörmländska konstnärer i det lilla naturreservatet som hör till Sörtorp, vi skapade ”Sörmländsk Aroniasnaps” av våra odlade aroniabär och vann Sörmländskt mathantverk 2013.
Kalle var inte de stora ordens eller yviga gesternas man. Ganska lågmäld kunde han nog ge ett lite buttert intryck bland främlingar om han inte blev ombedd att tala om de ämnen han behärskade till fullo – natur, botanik, ekologisk odling och djurhållning samt om allt som kryper och flyger – företrädesvis fjärilar. Han var en passionerad fjärilssamlare i vetenskapens tjänst. Jag bad honom en gång visa sin finaste fjäril, den han värdesatte högst. Det var inte en prålig dagfjäril utan ett litet, oansenligt mott – en raritet för honom.
När det äkta paret Källander-Haglund gick på promenad eller skulle inspektera stängslen i hagarna kunde följande dialog utspela sig – Jag: Ska du ha håven med dig? Han: Jag kan väl inte gå naken heller!
Det har varit en ynnest att fått dela livet med honom i mer än 20 år.