Som färsk åklagare var det en fröjd att ha Hadar som chef. Var det något jag undrade över var det bara att fråga honom. I nio fall av tio fick jag svaret direkt. I det tionde fallet kunde det dröja en halvtimma. Och det bästa var att jag kunde lita på att svaret var korrekt!
Hadar var en ämbetsman av den gamla sorten. Och det i benämningens allra finaste betydelse. Arbetssam, plikttrogen lojal, ja vad ni vill.
Vi hade en praktikant hos oss. Någon frågade vilken av oss åklagare som var tuffast i rätten. Utan ett ögonblicks tvekan pekade hon på Hadar. Ja så var det säkert.
Han hade också viss pessimistisk framtoning förknippad med en form av humor. Rådmannen Ingrid Andersson ställde den rutinmässiga frågan om det förelåg hinder mot huvudförhandling. "Nej, inte än", svarade Hadar.
Men Hadar var även en sällskapsmänniska. Jag minns med glädje de fester han och hans kära maka sedan ungdomen Ulla-Britt ordnade hemma i Valla.
Att Hadar och jag även delade intresset för flyg gjorde ju inte saken sämre. På fotot syns Hadar i samband med hans pensionering, då han överraskades med en flygtur i en Zlin, ett mycket potent flygplan, vi Katrineholms flygklubb.
Vila i frid min gamle vän och arbetskamrat!