Minnesord
Det blev en lång livsgärning i denna skola. När Barbro lämnade jordelivet på Barbrodagen år 2023 så uppstod en sorg och saknad inte bara hos barnen Dan och Gunilla med maken Henrik, barnbarnet Alicia, övrig släkt, vänner och före detta elever utan en hel bygd kan känna sorg och saknad av en engagerad, humanistisk, kulturell, social och humoristisk person.
Barbros känsla för bygden och hennes engagemang speglade sig i ett av våra samtal när jag som nyinflyttad Österåkersbo i samband med en körövning blev upplyst om att ”hon var medlem i alla Österåkers föreningar utom hästförsäkringsföreningen då hon inte hade någon häst” -detta uppfattade jag som en uppmaning.
En djupare kännedom om Barbros personlighet fick jag i samband med vårt gemensamma arbete i Österåkers Rödakorskrets. Barbro var kretsens mångåriga sekreterare och initierade olika aktiviteter i samband med insamlingar, besöksverksamhet och färdigställande av babypaket. 1974 uppmanade hon mig att bli kretsens ordförande och i samband med detta ställde jag frågan hur länge jag ska ha det uppdraget. ”Vi får ha våra uppdrag tills vi dör” var det snabba svaret. Nu blev det inte så utan år 2004 beslutade lokalstämman att upplösa kretsen på grund av svårigheter att få efterträdare till uppdragen samt att den centrala organisationen krävde en modernare och effektivare organisation. Barbro avgick i samband med detta efter att ha varit sekreterare i 50 år. 1998 erhöll Barbro Röda korsets förtjänstmedalj i guld för sina insatser vilket jag uppfattar att hon var stolt över.
Att min make Anders var elev i hennes första klass samt att våra barn har haft Barbro som lärare har även givit mig insikt om hennes förmåga att engagera sig i barn och barns lärande.
Vår familj känner en tacksamhetens glädje över våra olika möten med Barbro. Glädjen är blandad med vemod när vi inser att dessa möten är över.
Ättersta den 5 januari 2024